Min lillbror.

Världens bästa Andy fyller år!

Graaaatttttiiiiiiissss finaste lillebror!

Min bror... Redan som liten parvel var han full av upptåg.

Bara bus... Emil i Lönneberga...släng dig i väggen.

Ja, han kunde vara en riktig odåga ibland.

Många är de gånger vi slogs. Då skrek han: Maaammaaaaa!!! så det ekade i huvudet på mig.

Tur att jag var halvt döv på ena örat på den tiden ...eller kanske jag blev det då?

Nerrusande från ovenvåningen kom modern och tog sin lille gosse i famnen och tröstade honom.

Vem fick skäll? Jag förstås, för jag var äldre. Men vad gjorde det...

Jag vann ju slagsmålen varenda gång. Tills en vacker dag, då jag plötsligt insåg att jag var chanslös.

Han spärrade upp ögonen. Nu var stunden kommen att ge igen för alla år av smällar han fått ta emot. Han ställde sig upp och vrålade som ett djur, högröd i ansiktet. Jag ska dööööda dig!!!

Snacka om att jag var glad att toalettdörren gick att låsa då....

Varje gång han blev arg på morsan, packade han sin lilla koffert med kalsonger och instrument och skulle flytta hemifrån. Jaha...hur ska du klara dig då, undrade morsan irriterat.

Jag ska spela på mina instrument och tjäna pengar, svarade min bror glatt och lämnade lägenheten. Hur mycket hon än försökte lirka med honom, så var det förgäves.

Vem fick springa efter honom och försöka få honom att komma hem igen, övertyga honom att allt var bättre hemma....fungerade inte det, så gick det alltid att muta honom.

Vem fick göra det? Jo, jag förstås, för jag var äldre. Men vad gjorde det...

Jag kände mig ju ganska stolt att jag var den enda i hela världen min lillebror lyssnade på.

Tro nu inte att min bror bara var odräglig. Nej, långt ifrån!

Han lät mig köra runt honom i min dockvagn, döpa honom till alla möjliga konstiga namn. Sminka honom fick jag bara göra en gång...där gick liksom gränsen för hur mycket han lät sig drivas med!

Berättade jag en hemlis för honom...hur liten han än var, så avslöjade han aldrig den.

Inte ens för morsan.

Eftersom han var mutbar, så kunde man få honom att utföra allehanda sysslor åt en så länge han bara fick betalt.

När vi blev äldre, så slutade vi slåss.

Han kom ofta över till mig när jag hade flyttat hemifrån, vi spelade backgammon, drack kaffe, gick ut och tog en öl eller bara satt och hängde.

Dessutom...när min bror är glad och skrattar, ja då kan han få hela världen att skratta med.

Jag har så många anekdoter om min bror att jag kunde skriva en hel bok om det.

Vill mest bara säga att jag är lyckligt lottad att ha en bror som du i mitt liv.