Hur ekologiskt får det egentligen bli?

Häromdagen var jag nere i affären och handlade potatis. Lade märke till att de var ganska smutsiga. De var dessutom stenhårda eftersom de var täckte med ett lager intorkad jord. Nåja det får gå, tänkte jag. Det var trångt vid potatislådan, så jag skyndade mig att slänga ner ett par stycken i påsen.
Igår skulle jag koka dem. Så jag lade dem i blöt medans jag skalade för att få bort den värsta jorden. Jag tar upp en potatis och ska skala den. Ett mycket märkligt ljud hörs samtidigt som jag drar potatisskalaren över ytan... Döm till min förvåning när jag upptäcker att det är en stor sten. Den såg ut precis som en potatis, samma färg, lite knölig och full med jord. Jag tittade ner på stenen i min hand och trodde inte det var sant!!!

På kvällen när jag skulle ner och handla mjölk, så hade jag stenen med mig. I samma stund som jag klev in i affären hörde jag en kund som stod vid potatislådan fråga biträdet ifall det var nypotatis. Jag blev full i skratt.

Tog min mjölk, gick fram till kassan och sade: Jag var nere häromdagen och köpte era nypotatis. Men jag tror att det är något fel på denna, så jag skulle gärna vilja lämna tillbaka den. För jag har tyvärr ingen användning av den...

Gissa om både jag och biträdet fick oss ett gott skratt? Hon skrattade så att hon var tårögd. Tur att du inte tog en tugga, sade hon. Ja, det var väl en himla tur för mig att potatis inte äts råa....

Kan det bli mer ekologiskt än så??

Kan inte låta bli att undra hur många riktiga potatisar jag hade fått

för samma pris som den stenen vägde??