Skänkte Smulan en tanke idag.

Idag var jag på kliniken. Det kom in en katt som skulle vaccineras. Sen frågade ägaren om han (katten alltså) inte kunde få klorna klippta också.
Jag sade till vet. Jag kan göra det!
Varsågod, sade han då.

Medans han höll på att stämpla passet så blev jag klar med katten alldeles själv. Ingen som behövde hålla den åt mig.

Han vände sig om och utbrast med förvånad min "Är du redan klar?"
Jajamänsan, svarade jag glatt och tackade Smulan uppe i himlen för all träning jag fått.
(Nu var visserligen denna katten lugn och fin vill jag ju bara poängtera)

Ni som fick äran att träffa Smulan vet precis vad jag pratar om... Har man hanterat en katt som henne, så finns det ingen katt i denna värld som kan skrämma en. Minns när jag började att klippa klorna på henne. Det var rena blodbadet (för min del då alltså). Men jag gav mig aldrig, utan lärde mig istället hur jag skulle hålla henne och att det gällde att klippa så fort som möjligt. Hon insåg att hennes flyktförsök var lönlösa och istället satt hon i mitt knä och morrade som en hel Rottweiler och spottade som en lama.

Fy vad jag kan sakna den katten ibland!