1:a adventsmys

Ikväll var det dags för årets första advent hemma hos Linda. Det har numera blivit tradition! Det var mysigt som vanligt. Vi drack glögg, åt pepparkakor och andra kakor. Diana hade gjort ciolan, så jag rullade hem efteråt. Detta året var dessutom två hundar inkluderade på gästlistan.

Ååh vad sugen jag blir på allt gott!!!

Jag bara MÅSTE se vad människofolket äter!

Inka: Hörrö Hiro...kolla in utbudet

Hiro: Jag har redan kollat läget, men känn vilka dooofter!!

Ingen framgång hos matte...provar väl hos Dia då...

Efter en bit av Dianas ciolan,
så måste man ju torka skägget på Lindas vita matta tyckte Inka

Två trötta, mätta och belåtna rackare ligger utslagna på golvet

Hoppas att ni har haft en lika mysig 1:a advent som vi!

Hälsningar från Rumänien :)

Julstädning

I helgen har jag städat, möblerat om i vardagsrummet och satt upp de två adventsljustakarna jag tagit med mig detta året. Detta är första vintern som jag har adventsljustakar sen jag flyttade hit. Så mysigt!! En gammal julduk och en julgardin jag använder som duk till köksbordet rotade jag också fram ur någon låda.

Liten sjuk stackars duva :(

Denna duvan satt och kurade på gården häromdagen. hade kameran med mig, så jag passade på att ta ett foto. Har sett flera sjuka duvor i stan med samma symptom. Jag skulle tro att det är variola virus (som hos människor är detsamma som smittkoppar).

Pratade med läraren i infektions sjukdomar på skolan och förklarade för henne, hon tyckte också att det lät som det. Ska ta och lägga mina foton på ett stick och visa dem för henne.

Ser riktigt otäckt ur eller vad tycker ni??

Sjiiit asså!!!

Försov mig nästan...steg upp klockan sju. Då upptäckte jag att kylen stått öppen hela natten!!!
Tur att den är näst intill tom, för allting var rumstempererat därinne.
Även vaccinet, som jag skulle ge Mikes katt idag...Är det bra eller???

Vi hade vår labb på farmen idag. Gjorde rektalundersökning på korna. Min handske gled ner och jag fick koblaja på tröjan. När jag sen drog ut handen, så sket kon på mina jeans. När jag inte trodde att jag kunde bli skitigare, så råkade en kursare slå till mig på min rena hand med sin smutsiga handske. Så jag har gått runt och luktat gödsel ända fram till klockan halv fem idag. Glamoröst värre!!

Kom hem, utsvulten och med huvudvärk. Åt, tog en alvedon och lade mig på soffan. Somnade och vaknade inte förrän halv åtta. Jaha....snart är det morgon igen...

Polishunden Lord

Idag när jag var på kliniken, fick vi in en polishund. Han var en schäfer som hette Lord och var 8 år. Poliserna ringde och berättade att han trillat ut ur piketbussen och släpats efter circa 10 meter. En 10 minuter senare kom två piketpoliser in med stackars Lord. De har tydligen någon slags hasp på bakdörrarna av bussen, som de påstod att de säkrat. Det är ju fotbollsmatch i stan ikväll, så det kan lika gärna vara några fotbollssupportrar som haspat upp dörrarnat i ett obevakat ögonblick. Hunden hade väl lutat sig mot dörrarna, som öppnats medan de körde. Jag tycker att det är märkligt att de inte har ordentliga lås på bussarna, men jaja.

Som tur var för lille Lord, så hade de upptäckt det snabbt nog. Han hade skrapat ovansidan på båda tassarna. Och på den vänstra så var såret sp djupt att man såg benet. Klon på samma tass hade slitits av ifrån roten och blodet forsade. Såret blev tvättat och sytt utan lokalbedövning. Det skulle han inte ha, eftersom han skulle vidare och jaga fotbollshuliganer sedan. Jag fick ligga med hela min tyngd över bakpartiet medans den ena polisen höll där framme, A höll i benet och Dr.M sydde. Lord han bara tjöt!! Stackaren... hade han inte haft munkorg på sig, så hade han nog ätit upp oss.

Det var över snabbt dock. Men när han ställde sig på alla fyra igen, så forsade blodet från klon (eller stället där det en gång satt en klo vill säga). Upp med Lord på bordet igen och på med blodstillande medel. Sen bara droppade det litegrann. Men tillräckligt för att poliserna skulle fatta att hundstackaren skulle köras tillbaka till stallet och vila ikväll. Han fick antibiotika. Imorgon ska han komma tillbaka igen och få en dos till.

Innan det fick jag se en katt som hade en sån otäck stomatit att det såg ut som om den hade fullt med klister i munnen. Katten som var en utekatt, var väldigt smutsig, mager och ovårdad i övrigt. Ägaren kom in med den för att den inte längre åt...ja, tror jag det!! Undrar hur många dagar den inte hade ätit på, för så som det såg ut, så har det inte uppkommit igår direkt.
Det var intressant idag!!

Soffpotatis

Tiden segade sig fram i skolan idag!
Kom hem och var riktigt trött.
Längesedan jag var så trött att jag var tvungen att sova en stund på eftermiddagen.

Men jag hade svårt att somna igår och jag vaknade flera gånger inatt.
Det är väl anledningen.

Var hemma runt två, gick ut med Inka i parken en sväng. Kom hem, åt och somnade på soffan. Tänkte bara sova en timme, men det blev två.
Orkade knappt ta mig upp.

Kände att jag var tvungen att komma ut bland folk och piggna till igen, så jag tog en tog mig till kliniken klockan fem.

Nu är klockan sju. Jag är hemma igen. Fortfarande slö.

Tur att det finns kaffe!!! Mitt livselixir!

Dricker lite just nu.

Dags för plugg...

Ny vecka

Måndag.

Igen!

Det går fort.

Alldeles för fort!

16 dagar kvar.

Tills jag ska hem!

Tjoooohooooo!!!

Balen

På balen i första året, var jag alldeles för uppklädd jämfört med alla andra. Detta året var jag snarare nerklädd jämfört med alla andra. Hur svårt ska det behöva vara?
Kanske jag får till min klädsel så att jag för en gångs skull passar in på avslutningsmidsdagen nästa år haha.

Delade en taxi med A och L dit. Vi var sena. När vi kom in, satt alla redan vid borden och kunde beskåda min missanpassade klädsel medans jag hastigt plöjde min väg fram genom den starka UV belysningen mot bordet där vi skulle sitta. Slog mig ner på stolen och tänkte att här sitter jag tills det är dags att gå hem. Jag reser mig INTE. Den planen sprack ganska snart, då min urinblåsa sade till mig: Hörrö du, jag har ingen fem liters kapacitet så palla dig till toa innan jag sprängs. Efter att jag rest mig från stolen för att besöka damrummet, så gick det bättre. Sen var jag uppe och dansade också. Senare på kvällen bytte folk om till ledigare klädsel, så då kände jag mig inte så "out of place" längre.

Maten var under all kritik. När jag såg mina två små svettiga wienerkorvar på tallriken, så fick jag hejda mig från att slänga dem i väggen. Rumänsk populärmusik dånade från högtalarna, så att man inte kunde prata med bordsgrannen ens. Jag vet ju hur det är här. Maten, musiken, traditionerna. Så jag var inte särskilt förvånad.
Man får ta det för vad det är och göra det bästa av det. Dansade rumänsk folkdans fast jag inte kan. Efter att ha dansat en stund blev jag varm, så allt jag kunde tänka på var vatten vatten vatten. Gick till bordet och satte mig ner. Såg en liten petflaska med något som liknade vatten. Hällde upp i glaset och tog en mun full. Aaaaaaaaa!!!!! Jag höll på att trilla av stolen, för det var inte vatten. Det var tuica, rumänskt plommonbrännvin! Jösses!!! Hahahaha.

Hoppas att det botar min förkylning om inget annat!!

Det rensade iallafall både ett och annat.

Och bordsgrannen fick sig ett gott skratt på min bekostnad. :D

Summan av kardemumman....så hade jag faktist rätt kul på slutet.
Varför är det alltid roligast just när man ska gå hem???

Vad händer idag?

Min förkylning ville inte ge sig. Jag har fått ont i bröstet nu och lite torrhosta. Trist! Särskilt som jag ska på bal ikväll :(

Har varit ute med Inka i parken. Vädret är underbart. Soligt och kallt.

Tror att jag ska äta lite frukost nu och sätta mig i soffan med en filt och titta på en film, för jag är frusen.

Vad ska ni göra idag?

Singelpojke möter singelflicka och kärlek uppstår...inte!

Jaha, hur gick då mitt uppgjorda möte med Ovidiu som han hette.
Jo, det gick bra. Lite krystat dock, men kan man vänta sig annat i en sådan situation??

Han var normallång, normalbyggd och såg allmänt normal ut. Varken snygg eller ful...
Däremot var han väldig trevlig och ganska lätt att prata med (med tanke på omständigheterna)
Antar att han var mer nervös än vad jag var. Trodde att jag inte skulle hitta något att prata om.
Men se, det gjorde jag. Det var skönt att inse att man trots allt har sin social förmåga i behåll haha.

Vi får se jag kanske tar en kaffe med honom någon dag, det är alltid kul att träffa nytt folk.
Vad gäller romantik...är det för mycket begärt att man vill att åtminstone något hos personen ska fånga ens intresse?? Är det för mycket begärt att trevlig inte räcker??

Nog talat om detta. Idag är det dags för skolans bal. Vi i femte året organiserar balen åt gröngölingarna i första året. Så jag antar att jag ska slå klackarna i taket ikväll haha. Måste medge att jag är lagom exalterad...hade hellre suttit hemma och tittat på film!

Fat frumos!

Mina kära vänner på veterinärkliniken börjar bli smått oroliga över min långvariga status som singel. Därför har de bestämt sig för att leka matchmaker. Så imorgon ska jag få träffa någon på kliniken. Allt är ordnat, han kommer dyka upp, jag kommer dyka upp och vad som händer sen får vi väl se...hahaha. Inte nog med att jag redan fått det berättat för mig. Dessutom har jag fått massor av information om honom, om hur han ser ut, vad han arbetar med, hans familj etc etc etc. Känns det lite krystat eller??? Ohh nej nej, inte alls...öööhhh

Jag känner mig obekväm redan idag. Vill inte veta hur det kommer att kännas imorgon då...

Men jag har bestämt mig för att inte vara negativ utan ta det för vad det är...man ska ju vara glad att folk bryr sig om en...eller?

Stackars stackars liten :(

Idag är det inte alls lika fint väder. Fuktigt, skräckfilmsliknande dimma och rätt så kallt faktiskt.
Vi har precis kommit hem från en lång promenad med L och Hiro. Vi köpte en kaffe take-away och satte oss på stenbänkarna en stund. Vi var nästan alldeles ensamma på hela torget.

Plötsligt dök en gatuhund upp. Han promenerade efter varenda människa han såg. Det är en hjärtskärande syn att se! Först ser de ut en människa som de följer efter, ungefär 20 meter. Mäniskan tittar inte åt dem. Då ger de upp och hittar nästa människa att följa. Och så fortsätter det. Man kan riktigt se hur de letar efter en flock, någon, vemsomhelst. Han liknade en schäfer och han kan inte ha varit mer är ett år cirka. Han kom inte fram till oss för våra hundar skrämde iväg honom. Jag hade ingenting att ge honom, inte ens en futtig liten godisbit i fickan...:(

Sorin och Andrea kom förbi, så jag lämnade Inka med Sorin och närmade mig hunden. Han var rädd och vågade inte komma fram. Satte mig på huk och då kom han fram och luktade på mig. Han var rädd och mager och alldeles bedårande söt i ansiktet. Jag hade som sagt ingenting att ge honom, så jag gav honom mjölkskummet från min kaffe latte och det slickade han glupskt i sig! Sen gick vi därifrån. Det var med en klump i magen vill jag lova. Går jag till Danyflor om en vecka, så sitter han säkert där i en bur. En ensam hund utan flock, en hund som rör sig mitt inne i centrum och som tyr sig till folk är det första och lättaste bytet för hundfångarna. Känns som hjärtat skall brista!!! Tänk om jag hade bott i hus och haft en gård...

Hundägare!

Normalvärden för hundar:

Kroppstemperatur: 37,5-39 grader (kan vara högre hos valpar)
Andning: 10-30 andetag/min ( när din hund vilar)
Puls: 70-120 slag/min

Det är alltid bra att kolla dessa värden hos din hund, så att du vet vad som är normalt för just henne/honom. Hur gör man då?

Pulsen tas på femoralartären som sitter på insidan av låret ganska högt upp. Känn dig fram. Har du väl hittat rätt så går det inte att missa. Ta pulsen på 15 sekunder och multiplicera det med fyra.
Andningen är lätt att kontrollera. Titta på buken och räkna andetagen på en minut.
Att hantera en termometer kan de flesta antar jag. Den ska in i anus för bästa resultat. och du...glöm inte fukta den innan...

Så vad väntar du på? Sätt igång med undersökningen och återkom gärna med svaren :D

Inka fick ju ställa upp precis, så att vi har en referens.
Här kommer hennes värden:

Kroppstemperatur: 37,9
Andning: 20
Puls: 84

Ser fint ut säger matte=)

Undrar ni något särskilt, så bara fråga. Inte bara vad gäller hundar. Andra djur fungerar lika bra. Kan jag inte svara på frågan, så kommer jag att försöka ta reda på det. Ett sätt för både er och mig att lära mera.
Eller om ni önskar ett inlägg angående något speciellt, så tar jag tacksamt emot förslag.

So hit me people!!!

Dagsrapport!

Väderlek: Strålande sol.

Temperatur: Tjugo grader celsius.

Dagsaktiviteter: Morgonplugg + Hängt på veterinärkliniken + kaffemys i eftermiddagssolen.

Marias fysiska dagshälsa: Helt okej, bortsett från lite klart näsflöde och halsont.

Marias psykiska dagshälsa: Morgondepp som övergått i normalt tillfredsställande känsloläge.

Inkas fysiska dagshälsa: Bra överlag, liten förkylning som inte gett sig ännu.

Inkas psykiska dagshälsa: Lite lagom uttråkad.

Marias näringsintag hittills: 1 st grahamsbulle med ost+ 1,5 st cheeseburgare.

Inkas näringsintag hittills: 5dl doggy torrfoder+ 0,5 st cheeseburgare.

Att ta urinprov från Inka är lätt som en plätt eller??

Imorse skulle jag ta urinprov på Inka. Lätt som en plätt tänkte jag. Men det var klurigare än jag hade tänkt mig eftersom hon sitter ända nere på marken när hon kissar. Jag sprang bakom henne med min lilla plastburk. Så fort hon satte sig ner för att kissa, så försökte jag obemärkt att putta in burken under henne. Jovisst! Trodde jag, ja! Hon slutade kissa omedelbart.

Jag tittade ner i min lilla burk och insåg att jag bara lyckats samla ihop en sisådär tre droppar. Denna procedur pågick två gånger till, tills jag samlat upp tillräckligt mycket för att fylla lite i en spruta som jag lade i en plastpåse i kylen när jag kom hem.

Jag tog urinet med mig till kliniken och hällde det över en sticka. Alla värden var tipp topp, utom densiteten som var lite högre än normalt. Sitter just nu och funderar på vad det kan bero på. De enda orsaker jag kan komma på, har jag redan uteslutit pga andra värden som var normala. Ska ta och fundera lite till och ägna kvällen åt att slå lite i mina böcker.

Kvällsfika

Jag och Inka tog en kvällspromenad tillsammans med Linda och Hiro.

Vi gick till starbucks.

Jag kände för att smälla i mig en stor bit morotskaka, så det gjorde jag.

Bra avslutning på en annars ganska så monoton måndag.
Sov gott på er!

Måndagsångest

6.10: Telefonväckning
6.12: Svarade och lade på

6.15: Mobilens alarm gick igång
6.16: Snoozade vidare

6.25: Mobilens alarm gick igång igen
6.26: Snoozade vidare igen

6.30: Morsan alarmet ringde
6.31: Svarade
6.32: Försökte få till en snooz där med, men den gick hon inte på...

6.40: Släääpade mig upp ur sängen, såå tröött
6.41: Försökte tvätta liv i mitt bleka ansikte och klä min frusna kropp
6.45: Gav Inka mat
6.50: Gick ut med Inka, frös ännu mer

7.20: Kom upp, snöt mig, satte på kaffe
7.21: Försökte dölja tröttheten i ansiktet med smink
7.27: Satte mig och drack mitt kaffe, drack min c-vitamin, snöt mig lite till
7.35: Packade ihop mina grejer
7.40: Åkte till skolan

7.55: Framme i skolan
8.00: Labb
8.50: Rast
9.00: Labb
9.50: Rast
10.00: Föreläsning, höll på att somna
11.00: Rast
11.15: Farmen, vaknade till av att jag frös
12.15: Hem

12.20: Åt frukost/lunch/middag, gamla rester
12.30: Gömde godis som Inka fick leta upp, sen lekte vi med bollen
13.05: Skrev inlägg
13.15: Satte mig och pluggade

16.00: Granntanten ringde på ang. räkningar
16.05: Gick ut med Inka
16.30: Gick in till tanten och kvitterade mina räkningar
16.20: Gick in till mig, drack ett glas juice
16.25: Satte mig och pluggade
16.30: Granntanten ringde på igen, ville ha vattenmätarställningen
16.35: Gick in till granntanten med vattenmätarställningen
16.37: Satte mig och pluggade
16.40:Farsan ringde
16.50: Satte mig och pluggade
17.00: M ringde på skype
17.10: Satte mig och pluggade IGEN
18.00:Morsan ringde

19.00: Försöker plugga samtidigt som jag föreställer mig en sommar på Almgården...

Skönt att denna måndagen snart går mot sitt slut, nu ska jag försöka återgå till mitt läsande.

Min lillbror.

Världens bästa Andy fyller år!

Graaaatttttiiiiiiissss finaste lillebror!

Min bror... Redan som liten parvel var han full av upptåg.

Bara bus... Emil i Lönneberga...släng dig i väggen.

Ja, han kunde vara en riktig odåga ibland.

Många är de gånger vi slogs. Då skrek han: Maaammaaaaa!!! så det ekade i huvudet på mig.

Tur att jag var halvt döv på ena örat på den tiden ...eller kanske jag blev det då?

Nerrusande från ovenvåningen kom modern och tog sin lille gosse i famnen och tröstade honom.

Vem fick skäll? Jag förstås, för jag var äldre. Men vad gjorde det...

Jag vann ju slagsmålen varenda gång. Tills en vacker dag, då jag plötsligt insåg att jag var chanslös.

Han spärrade upp ögonen. Nu var stunden kommen att ge igen för alla år av smällar han fått ta emot. Han ställde sig upp och vrålade som ett djur, högröd i ansiktet. Jag ska dööööda dig!!!

Snacka om att jag var glad att toalettdörren gick att låsa då....

Varje gång han blev arg på morsan, packade han sin lilla koffert med kalsonger och instrument och skulle flytta hemifrån. Jaha...hur ska du klara dig då, undrade morsan irriterat.

Jag ska spela på mina instrument och tjäna pengar, svarade min bror glatt och lämnade lägenheten. Hur mycket hon än försökte lirka med honom, så var det förgäves.

Vem fick springa efter honom och försöka få honom att komma hem igen, övertyga honom att allt var bättre hemma....fungerade inte det, så gick det alltid att muta honom.

Vem fick göra det? Jo, jag förstås, för jag var äldre. Men vad gjorde det...

Jag kände mig ju ganska stolt att jag var den enda i hela världen min lillebror lyssnade på.

Tro nu inte att min bror bara var odräglig. Nej, långt ifrån!

Han lät mig köra runt honom i min dockvagn, döpa honom till alla möjliga konstiga namn. Sminka honom fick jag bara göra en gång...där gick liksom gränsen för hur mycket han lät sig drivas med!

Berättade jag en hemlis för honom...hur liten han än var, så avslöjade han aldrig den.

Inte ens för morsan.

Eftersom han var mutbar, så kunde man få honom att utföra allehanda sysslor åt en så länge han bara fick betalt.

När vi blev äldre, så slutade vi slåss.

Han kom ofta över till mig när jag hade flyttat hemifrån, vi spelade backgammon, drack kaffe, gick ut och tog en öl eller bara satt och hängde.

Dessutom...när min bror är glad och skrattar, ja då kan han få hela världen att skratta med.

Jag har så många anekdoter om min bror att jag kunde skriva en hel bok om det.

Vill mest bara säga att jag är lyckligt lottad att ha en bror som du i mitt liv.

Ingen bättring

Min förkylning tycks bara bli värre.

Låg i soffan under täcket och käkade m&m´s och kollade film hela kvällen.

Nu ska jag iväg och äta söndagsmiddag.

Jag orkar kanske skriva mer i kväll...

Åh nej!!

Jag vaknade med ont i halsen idag....oooohh noooo!!! Känner mig sårig i halsen och frusen.
Denna förkylningen känns annorlunda än den jag hade för tre veckor sen.
Min stackars kropp orkar inte bli sjuk igen, vad ska jag ta mig till???
Idag är dessuton första dagen med strålande solsken sen två veckor tillbaka.
Solen tittar in på mig genom fönstret med ett stort hånleende.

Jag har så mycket jag tänkte göra idag... Nåväl, jag får börja med att ta Inka och samtidigt besöka apoteket och köpa all C-vitamin jag kan hitta.
Dessutom har jag lovat L att ta Rhea till veterinären. När jag var där igårkväll, så såg jag att hon haltade. Kollade trampdynor, klor, klämde och kände på frambenet. Hon reagerade inte, men foten den sätter hon inte ner....varför känns detta bekant?

Skriver senare och berättar hur allting har gått, if i´m still alive that is.... :(

Ööööh...

Amen...sluta kommentera så mycket!!!

Jag hinner ju inte svara för sjutton!!!

Grattis Mormor!

Den elfte november för exakt 86 år sedan föddes min fina lilla mormor.

Mycket har hänt sedan dess. Sorger och bekymmer men också glädje och skratt.

Min mormor är stark, stolt och rak i ryggen som en fura.

Om jag lyckats vara hälften så stark i motgångar som min mormor, så är jag glad.

Tre barn har hon fått och fem barnbarn.

Hon är den som sett till att hålla ihop familjen.

Somrarna på landet och julafton i stan.

Tjugonio jular har jag firat hos min mormor.

Hon läser inte min blogg, men jag vill ändå passa på att hylla henne på mitt eget sätt eftersom jag är så långt hemifrån.

Här fikade vi på Villa Utsikten i somras....ett av mormors favoritställen.

Adoptera en hund!

Kan inte slut tänka på de stackars hundarna jag såg igår... Vill så gärna hjälpa dem på något sätt.

Ingen som vet någon organisation som har hand om adoption av hundar från utlandet?

Kanske någon som läser detta vill hjälpa en hund i nöd?

Skriv isåfall, så hjälper jag gärna till.

Adoptera, folk!!!

Adoptera!!

Du o ja´ inka...du o ja´

Min fina fina Inka!

Min trognaste vän i hela världen!

Att jag skulle åka hem till Sverige när jullovet börjar utan att du skulle få följa kommer inte på fråga. De som föreslår en sån sak tänker inte på att du aldrig aldrig viker från min sida, skyddar mig, tröstar mig och får mig att le efter en jobbig dag, att du alltid finns där när jag stundtals känner mig ensam i ett främmande land.

Lämna dig på ett pensionat i Rumänien, där de låter dig sitta i en bur 3 veckor. Nej, då stannar jag hellre kvar här med dig hur jobbigt det än känns...Jag åker inte hem utan dig, så enkelt är det!! Har vi inte råd att ta oss hem, så får vi väl fira jul i Rumänien. Vi har iallafall varandra...
Som Alfred och Emil säger till varandra, så säger också jag... "Du o ja´Inka, du o ja´"
Hade du kunnat prata, så vet jag att du hade svarat mig "Du o ja´matte, ja, du o ja´".

Bidrag till hemresa emottages tacksamt utav fattig student med stor lurvig riesen...

Danyflor-sista anhalten för hundar utan ägare

Idag kände jag tydligen för att plåga mig, så efter skolan begav jag mig tillsammans med två kursare till ett "dogshelter". Har hört både bra och dåligt om just detta stället, så jag tänkte att jag skulle bilda mig en egen uppfattning. Det är aldrig bra på sådana ställen...
Jag får så ont i hjärtat. Jag går dit fast att jag vet att det inte är mycket jag kan göra. Orkar inte berätta om det just nu för jag är så trött.

Men bilden av en Riesenschnauzer blandning har etsat sig fast på min näthinna. Han satt tillsammans med två andra hundar i inhägnaden. Han låg där i ett hörn och tittade på mig med sina sorgsna riesenögon. Jag dog där och då! Kändes som att se Inka sitta där. Jag gick fram till gallret och satte fram handen och kallade honom till mig. Tveksamt reste han sig upp och kom fram. De andra två hundarna som var mycket större trängde sig framför honom. Så han gav upp direkt och återvände till sin hörna.

En annan hund som fastnade var en grå-vit stor blandras. Hon var inte fullvuxen. Hon kan ha varit sex-sju månader kanske. Hon kom fram till gallret, ställde sig på två ben med framtassarna mot min hand. Hon var så otroligt lugn och vacker.

Hur är det möjligt??

Mina Vänner!!!

Jag har en mygga i vardagsrummet som inte låter mig plugga ifred!
Det måste vara samma mygga som jag förde krig mot inatt...en stor genmanipulerad rackare.
Det lilla odjuret surrade värre än ett jetplan i mitt vänstra öra, låt mig tillägga att det är mitt dövöra dessutom!!!
Yrvaken var jag uppe och viftade med en kursbok efter den ett par tre gånger. Gick upp, baddade med medicinal sprit där det kliade. Sedan försökte jag baka in mig i täcket likt en kåldolme för att undkomma, men höll istället på att kvävas och samtidigt dö utav värmeslag.

Till slut var jag klar nog i huvudet att leta rätt på en myggpastill att sätta i kontakten (detta var runt 04.30 inatt) och fick då sova ifred fram tills klockan 06 när klockan ringde.

Alla som känner mig vet att jag lider av en allvarlig myggfobi.

Att jag ska behöva stå ut med mygg då i NOVEMBER månad är ta mig tusan inte klokt!!!

Hur är det möjligt???

AAARRRRGGG!!!

Nu ska jag avliva myggf-n!

Daddy

Har inte hänt så mycket idag, så jag bjuder på en sommarbild på mig och Daddy. Fick reda på häromdagen att hans hemska klåda äntligen har gått över. Enligt vet, så var han antagligen allergisk mot murbruket i huset eftersom symptomen försvann när han bytte bostad. Det är vad jag har fått berättat för mig.
Hursomhelst så blev jag himla glad för hans skull, för han var nära att bli avlivad eftersom absolut ingenting hjälpte. Här sitter han i sina strumpor som han fick använda för att han inte skulle klia sönder skinnet ännu mer och tröjan som skulle hindra honom från att bita med tänderna på utslagen.
Jag blir glad av att tänka på fall som löst sig. det är inte alltid lyckliga slut...långt ifrån...

Idag kom en tjej in med en liten katt som brutit båda bakbenen. Ingenting som inte går att lappa ihop, men hon valde att avliva den. Särskilt ledsen över det var hon inte heller. Hon tyckte antagligen att det blir billigare att bara köpa en ny. Jag skulle vilja ta över alla dessa djur som avlivas i onödan, men då hade jag haft ett zoo hemma i min tvåa vid detta laget :(

Fars Dag!

Eftersom min befinner sig 180 mil härifrån, så kan jag inte bara svänga förbi och lämna över en present. Det får bror min ta hand om. Däremot hittade jag dessa i min låda imorse när jag skulle klä på mig. Ja, jag har kanske stulit dem i somras när jag var hemma eller så har far min lagt dem i tvättkorgen sist han var här och helt fräckt tänkt att jag skulle tvätta dem (vilket jag ju uppenbarligen har gjort).

Ville bara säga att jag ska bära dina strumpor hela dagen idag och tänka på dig varje steg jag tar i dem kära pappa =)

Ha en bra farsdag!

Undrar om detta är en farsdags present från brorsan från förra året???

Isåfall Andy...så behöver farsan nya hossor haha. Så nu behöver du inte fundera på vad du ska ge i år igen

Låt mig presentera Muksi

Jag vet inte om ni minns ett av mina tidigare inlägg från början av sommaren då jag skrev om min granne/kursare D som hade varit med när en tik skulle förlösas akut med kejsarsnitt. Denna lille parvel hade fastnat och när han till slut kom ut så andades han inte.
Läraren gav upp och sade att det inte var lönt att fortsätta. Men D hon fortsatte att försöka få liv i honom och hon lyckades till slut!

Tiken accepterade honom dock inte, så hon fick ta hem honom och senare även hans syster och föda upp dem med nappflaska. En dag passade jag dem och här ligger han i mitt knä och får mat den lille kämpen.

Han har hittat ett hem hos en annan av mina kursare O och han har det hur bra som helst. Aningen bortskämd enligt min mening, men han är så söt så det kan man förstå.

Han är numera vår grupps maskot och han följer med på alla labbar. Här ligger han på parasitologilabben men projektorn som huvudkudde, totalt ointresserad av vad läraren har att säga =)

Vilket lyckligt slut på den sagan!

Fika

I love coffee.

I love my friends.

So...I love having coffee with my friends.

It´s as simple as that!

Nu ska jag ut och fika.

Tar hunden med mig så klart.

Sweeeeet!

Vaknade tidigt imorse.

Med ett leeende på läpparna.

Kände en lättnad i mitt bröst.

Glädje över en ny dag.

Kan inte minnas sist det hände.

Det kan ha varit en bra dröm.

Någon kanske har viskat i mitt öra när jag sov.

Maria, snart skiner solen åter på din gata.

Jag och Inka tog en långpromenad.

Blåsten och regnet från igår har förvandlat trottoarernas hårda asfalt till en mjuk matta av löv som skimrar i varma nyanser.

Nu är vi hemma igen.

Inka har ätit, jag dricker mitt kaffe medans jag skriver inlägget.

Tvättmaskinen väsnas ifrån badrummet. Dammsugaren åker fram om en stund.

Kanske ska jag äta frukost idag, har inte bestämt mig ännu...

Godmorgon

Finally Fredag!

Idag har det regnat, regnat. regnat, regnat och åter igen öst ner.

Därför tyckte jag att det var en bra idé att efter skolan gå i ide hemma i min lägenhet.

Kom hem, lagade käk, bytte om till myskläder, drog för gardinerna, tog på mig morgonrocken, lade mig på soffan och krängde film efter film. Precis vad jag hade lust till idag.

Dessa filmer har jag sett hittills

Skönt att för en gångs skull vara överens med sig själv om att man verkligen vill isolera sig från omvärlden och bara ta det lugnt!

Enda gångerna jag rest mig ur soffan har varit när jag skulle rasta Inka och göra chokladbollar.
Snacka om dekadens på hög nivå!! :)

Nej, nu ska jag köra igång en tredje film tänkte jag och vem vet...kanske jag rent av somnar på soffan idag haha.

Ha en gó fredag!

En aurolac i trapphuset

Häromkvällen när jag skulle ut med Inka möttes jag av en "aurolac" när jag gick ur hissen. Min första tanke var att jaga ut honom. Men vid närmare eftertanke så valde jag att inte slå mig i slang med honom. Man vet inte vad de kan ta sig till i sitt påtända tillstånd, de kan bli farliga. När vi kom hem efter promenaden, så var han fortfarande kvar. Han hade gått upp en trappa och satt där ihopsjunken. Hela trappan stank något fruktansvärt. Gick in i hissen och likten hade trängt in även där. Fick huvudvärk på väg upp till fjärde våningen, snacka om starka grejer!!!

Knackade på en gubbe som bor på min våning. Han är någon slags ordförande i husets förening. Förklarade läget för honom. Då undrade han hur denna individ hade lyckats ta sig in och han antydde indirekt att jag hade släppt in honom när jag gick ut. Han sade iallafall att han skulle gå ner och kolla när han hade ätit upp. Det tror jag dock inte att han gjorde.

Kan tänkas taskigt gjort att mota ut honom i kylan när han bara ville värma sig lite. Men de är en fara för omgivningen, då de är så borta att de inte vet vad de gör. Otäckt och samtidigt väldigt sorgligt!

En Aurolac är en hemlös person som drogar sig genom att sniffa en slags thinner som heter...just det aurolac

H1N1

Tidigare på dagen när jag var ute och promenerade, så mötte jag tre personer som bar skyddsmask över munnen. Jag småskrattade lite för mig själv medans jag undrade om de var rädda för svininfluensan.

Senare på kvällen, slog jag för en gångs skull på tv:n och tittade på nyheterna. Och vad ser/hör jag??
Jo...Över 100 nya fall av svininfluensan i Rumänien de senaste 24 timmarna. Tydligen är Ukraina, Bulgarien och Moldavien värst drabbade enligt rumänsk tv ikväll....snaran dras åt... Skrattar bäst som skrattar sist...

Fast jag har kanske redan haft viruset i förra veckan, men misstog det för en vanlig influensa...ja, vem vet?

Läggdax!

Mina grannar tunisierna

Jag har en massa tunisier till grannar, ungdomar som pluggar medicin. Idag har jag retat mig rejält på dem. De kommer alltid i en grupp om minst tio pers, skränar, skriker och ockuperar hissen hur länge som helst.
Hissen är liten så den tar bara tre pers åt gången....därav denna eviga väntan...
Jag och Inka får ta trapporna, för vi orkar inte vänta.

Skulle de stå i hissen när den stannar på vår våning, så smäller jag numera bara igen dörren. De är nämligen så rädda för Inka att de knappt vet vad de ska ta sig till.
Det hände idag...fem stora killar i sina bästa år blev alldeles förskräckta när de såg oss. De glodde och mumlade på vad jag antar var arabiska och försvann in i hissen på en halv sekund. När vi så kom ut på gatan, så gick de framför oss och vände sig om hela tiden och pratade sinsemellan.

Väldigt manligt....NOT!

Tjejerna ska vi inte ens tala om....kommer vi ut ur hissen och Inka råkar komma först medans de står och väntar, då tjuter de högt rakt ut....alltså bara skriker utan anledning. Och springer baklänges rakt in i väggen. Killarna i sin tur tycker detta är jättegulligt, skrattar och håller om dem som att de behöver beskydd.
Tur att Inka skiter i dem, för hon hade också kunnat bli rädd utav allt väsen.

Så idag träffade vi på ett nytt ansikte. Han frågade om vi skulle med in i hissen. Ja, är du inte rädd så, svarade jag. Nej, svarade han då. Förvånad blev jag men sagt och gjort så stod vi där i den trånga hissen. Då frågar han mig:
Do you keep the dog in your flat?
Eeeeh, ursäkta??
No, on the balcony...yes in my flat of course, svarade jag.

Piiinsam tystnad följde tills han skulle av på andra våningen.
Vilken idiotfråga är inte det då? Jag blir bara så irriterad ibland!!!

Nu menar jag inte att alla tunisier är så, men mina grannar är...varenda en utav dem!
Tur att vi ska gå och lägga oss nu och inte åka hiss nåt mer idag... :)

Halloween

Då var årets halloween fest avklarad. Mike hade som vanligt ordnat en helt fantastisk tillställning och alla hade jättekul.

När jag kom till festen lade jag ifrån mig min skinnjacka, som försvann. Letade efter den i två timmar, när den plötsligt dök upp i någons bagagelucka...hmmm, mycket märkligt. Denna tjej som tagit min jacka och lagt den i sin bil kom inte på att berätta det för mig förrän halva festen var involverad i min försvunna jacka, vi hade sökt igenom köket, meddelat dörrvakterna att vara uppmärksamma och alla visste hur den såg ut. Jag antar att hon hade tänkt stjäla den, annars hade hon kunnat sagt från början att hon tagit ut den i bilen...? Skumt!

Så kvällen började inte så bra. Sen spillde samma tjej rödvin över min vita klänning. Tur att halloween baara är en gång om året..

Någon som har något bra tips på hur man får bort rödvinsfläckar från vita kläder???