Var kommer allt snor ifrån?

Jag vet inte om jag ska bli arg eller gråta...

Näsan har runnit konstant i två dagar, tror jag har förbrukat 12 paket pappersnäsdukar plus en halv rulle strävt toalettpapper.

För att inte tala om vad jag har spenderat på apoteket.

Det enda som har hänt är att för tillfället,

har det blivit totalstopp i min röda skinflådda näsa.

Ute lyser solen, 17 grader varmt.

Alla ser så pigga och friska ut att jag bara har lust att slå ihjäl dem eller nåt.

Om ett par timmar anländer mor, far och K&K.

På fredag har vi avslutning i skolan.

Denna brutala förkylning kunde inte ha kommit lägligare...

Jag är extremt upprörd och undrar varför jag ALLTID har sån sabla otur!!!

Har bara lust att strunta i avslutning och allt.

Dra något gammalt över mig och försvinna bort från allt.

Slutet på en era närmar sig.

Har varit ute och firat Andreea, samt tagit avsked.

Hon fyller år idag. Och imorgon flyttar hon till Tyskland.

Hon ska bli en tysk mästerkirurg är det tänkt.

Jag är jätteglad för hennes skull för att hon tagit steget och inte fastnat här i landet utan framtid. Samtidigt är jag jätteledsen för min egen skull, för vi har hängt en hel del på sista tiden. Kommer att sakna henne massor!!!

Detta blev också en påminnelse om att jag till sommaren ska skiljas från alla mina vänner jag har här.

Fast att "sandlådan" här känns lite liten emellanåt,

så kommer det att kännas tungt när man väl ska flytta till en annan "lekplats". Slutet på en era närmar sig.

Med stormsteg...

Aaaarrrrgggghhh!!!!

Ikväll är minnet av min trevliga födelsedag som en halvt bortglömd liten glimt i fjärran.

Sitter här kvällen innan tentan.

Klockan är prick 22.22 och jag tittar modstulet ner på högen av studiematerial som jag har framför mig och inser att som vanligt hade jag behövt en dag extra....why??? Alltid samma visa...

Alldeles uppstressad och panikslagen sitter jag och trycker i mig choklad och annat onyttigt. Sköljer ner skräpet med kaffe och coca-cola. Så nu sitter jag här i mitt koffein/sockerrus och inser en sak...att plugga är inte nyttigt...

Att dessutom plugga i sex år...det är omänskligt!!!

Lycka är...

Zoooegaaass!!

Fick inget kaffe med mig hemifrån, så jag har provat en massa äckliga (och dyra) inhemska varianter. Inget har kunnat tillfredställa mina högt utvecklade kaffesmaklökar.
Sanningen är att jag knappt druckit något kaffe sen jag kom ner hit eftersom jag har haft den inte så bedårande, sura och lite bittra Don Café som stirrat upp på mig nerifrån kaffeburken. Detta är förödande med tanke på att jag befinner mig mitt i tentaperioden.

Men nu mina vänner!!! Nu har jag fått tag i en dyrgrip.
Äkta svennekaffe, just the way i like it!!

Leni överraskade mig med ett bortglömt gammalt paket som legat längst in i hennes köksskåp och som hon hittade när hon städade där. Utgångsdatum i Februari, men vad gör det?? Hinner säkerligen dricka upp det fram tills dess. Gissa om jag blev glad!!! Mitt ansikte sken upp, som hade det varit självaste julafton och Leni var tomten.
Nu har jag bryggt mig en pava. Ska strax sätta mig ner, öppna böckerna och läsa lite medans jag smuttar på mitt svarta guld, låter det smeka mina smaklökar och sakta rinna nerför min strupe. Känns ju nästan lite erotisk det här haha.

Så, glöm för fasiken inte att uppskatta tillgången till kaffe ni därhemma :)

Till minne av Florica

Meru gick bort igår.

Hon begravdes idag.

Världen förlorade en underbar person.

Hon är saknad.

Rumänien är inte detsamma utan henne.

Nästa söndagsmiddag är den första utan henne på 5,5 år.

Kommer aldrig glömma vilket stöd hon var när jag först kom hit.

Hon blev 85 år och hon ville hem.

Min kära lilla Far!

Min pappa är den bästa man kan ha.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom.
Han är en klippa. Stor, stark och trygg.
Det är min pappa.

Är jag vilse, hjälper han mig rätt.
Behöver jag något, så är han där på ett andetag.
Är jag ledsen, så försöker han ge tröst på sitt eget lilla vis.
Han planerar, styr upp och flänger Europa runt för att ordna upp det för mig på bästa sätt.

Situationer jag särskilt minns...
Maria (ung och med krossat hjärta) beklagar sig och säger att hon aldrig kommer att hitta kärleken igen.
Då säger Farsan: Till och med en blind höna hittar någon
Det kan vara svårtolkat och man kan ju ta det fel...och kanske tro att man just blev kallad en "blind höna". Men vi förstår varandra jag och farsan på vårt alldeles egna lilla vis.

Så beklagar sig, gör man istället hos mor (där finns mera medlidande)
Men vill man istället bli peppad och ta sig i kragen, då är det till far man ska gå!

Maria (första året i Rumänien) kör vilse i Timisoara på väg till skolan.
Ringer farsan som leder mig rätt via telefon från Sverige.
Då snackar vi GPS i huvudet...det är transportlogistik på hög nivå!

Maria flyttar hemifrån, flyttar ihop, flyttar isär, flyttar utomlands.
Farsan är alltid där. Fixar, donar och hjälper till att lösa det praktiska.
Biter sig i tungan för att inte säga: Vad var det jag sa?

Maria skaffar hund i Rumänien mitt i utbildning och kaos.
Far var inte ense när han hörde planen, men vad Maria vill, Maria gör.
Farsan fick fick plötsligt två att oroa sig över, två som ska hem på loven och tillbaka. Ännu mera logistik... Nu har farsan två hundar och en katt hemma. Alla är jag skyldig till :) De älskar farsan och han dem.

Finns massor med liknande anekdoter, men detta får räcka. Vill bara poängtera att jag uppskattar det!

Puss på dig pappa. Säger inte så ofta ätt jag älskar dig, men det gör jag.
Grattis i efterskott (säger det fast jag inte får...;))

Maria "totally lost without Inka"

Sitter och funderar på hur jag ska kunna skriva nya inlägg,
nu när Inka inte är här...

Ska jag behöva byta namn på bloggen,
från Maria & Inka "sometimes lost in Romania"
till
Maria "totally lost without Inka"
får fundera lite till...

Visste ni att de flesta dagar på året har sitt eget tema?

Jag hade ingen aning om att det fanns så många, kände bara till ett par stycken.

Typ Kanelbullensdag, Mors dag, Fars dag, Barnkonventionsdagen, Kvinnodagen, Våffeldagen, Fettisdagen, Alla hjärtans dag etc...

Men det finns massor av andra roliga teman!

Visste ni t.ex att den 27:e juli är det Sjusovardagen (låter som en skön dag)

Min födelsedag infaller samtidigt som Förintelsens minnesdag (vilket jag iofs visste)
Andy du har födelsedag på Internationella dagen för tolerans (tänk på det)
Inkas är född på Internationella djurdagen (passande)

Dagens datum har inget tema, men på lördag är det Världsstickningsdagen. Då har ni lov att sitta hemma och sticka hela dagen lång :D



Nämn en dag och jag ger er temat.

Tack

Tack för promenden...för kaffestunden...för dina kloka ord...

Tack för att du tar dig tid, när varenda sekund, minut och timme räknas i en stressig tentaperiod. Tack för att du är min vän.

Vill bara tala om för dig att jag uppskattar det.

Att det hjälpte. Att allting känns bättre nu!

Tack L

Perfekt pluggväder

Regnet öser ner utan upphåll.

Himlen är grå och full av mörka moln.

Helt pefekt!

Vad mer kan man begära?

Nu ska jag fortsätta läsa och hoppas på att regnet håller i sig...

Skild från flocken

Min familj firar långhelg i stugan och här sitter jag alldeles ensammen...

Är det inte sorgligt så säg...?

Vädret och jag.

Ni som känner mig vet att jag älskar regn, helst då i kombination med åska. Här i Rumänien har vi dessutom ordentliga åskväder som dånar och lyser upp hela himlen (en bedårande syn). När det regnar, så gör det det ordentligt. Så jag trivs som fisken i vattnet! Det har tyvärr varit dåligt med oväder detta året, antagligen för att den riktiga värmen låtit vänta på sig...men i helgen hade vi försmak av vad som antagligen komma skall.
I fredags när jag satt på unirii och det var strålande sol, så öppnade himlen sig plötsligt och regnet öste ner. Man kunde riktigt se hur vattendropparna reflekterades i solens strålar. Sådana stunder bringar mig avlägsna minnen från barndomens lyckliga dagar då jag rusade rakt ut på gården i sommarregnet, täckt i gummi från topp till tå för att tillsammans med de andra barnen samla vattnet som forsade ur stuprännorna (vad som nu kunde vara så fantastiskt med det...?). Stackars mor hade fullt sjå med att ta fram regnbyxor, regnjacka och gummistövlar när vi barn inte visste hur vi skulle komma ut fort nog innan skuren var över.

I lördags var molnigt och regnade, sen kom åskan på kvällen. Jag satt inne och bara myste.

Idag var morgonen sval efter åskan. Sen kom skyfallet igen. När jag promenerade hem från Leni, så var staden tom, regnet hade friskat upp luften och träden droppade fortfarande. Jag tog vägen genom den folktomma parken, det luktade sommar, regn och blommor. Då tänkte jag att sådana här tillfällen tycker jag verkligen om Rumänien. Är det något jag kommer sakna, så är det vädret här!

När vet man...?

När vet man att det är rätt att avliva ett djur?

När vet man att chansen inte längre finns att de klarar sig?

Hur vet man om de lider så pass mycket att de vill dö?

Kan djur känna så?

Det tvivlar jag på...vilda djur kämpar tills de dör,

kanske för att de inte har något val...

eller kanske det bara är instinkt.

Jag avlivade den lilla hundvalpen igår.

Många är frågorna jag ställt mig själv.

Många är tankarna som surrat i mitt huvud...

Gjorde jag rätt?

Tänk om hon hade klarat sig i iallafall?

Prognosen var dålig, men mirakel kan ske...

Det får jag aldrig veta nu?

Så undernärd och uttorkad.

Så full av parasiter både invärtes och utvärtes som hon var,

så hade hennes lilla kropp inte mycket att sätta emot sjukdomen.

Det svaret hade jag endast kunnat få ifall jag låtit henne dö naturligt...

Men hade det varit värt att förlänga hennes plågor?

Hade det varit lättare om jag väntat ett par veckor?

Säkerligen inte...

Hon utvecklade neurologiska symptom.

Det förändrade prognosen direkt.

Hon fortsatte att äta, sova och vifta på svansen som förut.

Men hon visste ju inte att skadorna på hjärnan kan bli bestående.

Hon fick muskelryckningar i käken, saliverade och skakade på huvudet.

Hon började gnälla och skälla i hysteri var tredje timme.

Ja, hon hade kanske klarat sig...

Men vad hade hon fått för men?

Vad hade hon fått för liv?

Min hjärna talar om för mig att jag handlade rätt,

men mitt hjärta är inte helt övertygat...

Gjorde jag det endast för hennes skull?

Eller också för min egen, för att jag inte orkade kämpa mer...

Eller var det en blandning? Och isåfall...var det fel?

Vad tycker ni?

Tungt

Jag har ännu inte hämtat mig efter upplevelsen imorse.

Sitter fortfarande här med tårar i ögonen och en stor klump i magen.

Har haft fullt upp med Hiro och Inka här hemma idag. Men nu när lugnet lägrat sig, så känns det än värre än förut. Ser jag honom igen, så existerar endast ett alternativ...så enkelt är det!

Biokväll

Det har snöat hela natten och dagen. Vitt och fint, slaskigt och snorhalt!

Behövde en pluggpaus ikväll, så det blev biokväll med massor av popcorn och allt som hör till. Skönt att bara försvinna in i filmens värld ibland.

Vi såg Avatar.

Jag vill vara en Avatar. Jag vill flyga min egen Ikran. Jag vill också vara ett med naturen.

Men jag är ingen Avatar, bara Maria. Har inte heller någon Ikran att flyga, inte ens en Inka att promenera just nu.

Jag är ett med min skrivbordsstol och istället för att flyga, så får jag dyka...rakt ner i verkligheten och mina böcker igen. Tänkte ta dem med mig in i sängen nu och läsa tills jag somnar.

Godnatt

.

Skuggor

Jag saknar en illusion, en spillra av det som en gång var...

Försöker fånga skuggorna med mina händer.

Försöker hitta något som inte finns.

Ofokuserad

Jag vet att jag ser dåligt, men jag kan inte förklara hur jag vet det.

Känner bara att fokus förvinner! Hur ser ni?

Hungrig...

Pluggar.

Magen kurrar.

Inser att ett fat av mammas snittar inte hade suttit fel.

Matmor, var är du när man behöver dig? :(

Sikta mot stjärnorna och fastna inte i trädtopparna

Det finns inte mycket man inte klarar av om viljan finns där!

Sikta mot stjärnorna folks, så når ni dit!

Önskar eder alla

en trevlig kväll!

Ny vecka

Måndag.

Igen!

Det går fort.

Alldeles för fort!

16 dagar kvar.

Tills jag ska hem!

Tjoooohooooo!!!