Mina grannar tunisierna

Jag har en massa tunisier till grannar, ungdomar som pluggar medicin. Idag har jag retat mig rejält på dem. De kommer alltid i en grupp om minst tio pers, skränar, skriker och ockuperar hissen hur länge som helst.
Hissen är liten så den tar bara tre pers åt gången....därav denna eviga väntan...
Jag och Inka får ta trapporna, för vi orkar inte vänta.

Skulle de stå i hissen när den stannar på vår våning, så smäller jag numera bara igen dörren. De är nämligen så rädda för Inka att de knappt vet vad de ska ta sig till.
Det hände idag...fem stora killar i sina bästa år blev alldeles förskräckta när de såg oss. De glodde och mumlade på vad jag antar var arabiska och försvann in i hissen på en halv sekund. När vi så kom ut på gatan, så gick de framför oss och vände sig om hela tiden och pratade sinsemellan.

Väldigt manligt....NOT!

Tjejerna ska vi inte ens tala om....kommer vi ut ur hissen och Inka råkar komma först medans de står och väntar, då tjuter de högt rakt ut....alltså bara skriker utan anledning. Och springer baklänges rakt in i väggen. Killarna i sin tur tycker detta är jättegulligt, skrattar och håller om dem som att de behöver beskydd.
Tur att Inka skiter i dem, för hon hade också kunnat bli rädd utav allt väsen.

Så idag träffade vi på ett nytt ansikte. Han frågade om vi skulle med in i hissen. Ja, är du inte rädd så, svarade jag. Nej, svarade han då. Förvånad blev jag men sagt och gjort så stod vi där i den trånga hissen. Då frågar han mig:
Do you keep the dog in your flat?
Eeeeh, ursäkta??
No, on the balcony...yes in my flat of course, svarade jag.

Piiinsam tystnad följde tills han skulle av på andra våningen.
Vilken idiotfråga är inte det då? Jag blir bara så irriterad ibland!!!

Nu menar jag inte att alla tunisier är så, men mina grannar är...varenda en utav dem!
Tur att vi ska gå och lägga oss nu och inte åka hiss nåt mer idag... :)