Stackars stackars liten :(

Idag är det inte alls lika fint väder. Fuktigt, skräckfilmsliknande dimma och rätt så kallt faktiskt.
Vi har precis kommit hem från en lång promenad med L och Hiro. Vi köpte en kaffe take-away och satte oss på stenbänkarna en stund. Vi var nästan alldeles ensamma på hela torget.

Plötsligt dök en gatuhund upp. Han promenerade efter varenda människa han såg. Det är en hjärtskärande syn att se! Först ser de ut en människa som de följer efter, ungefär 20 meter. Mäniskan tittar inte åt dem. Då ger de upp och hittar nästa människa att följa. Och så fortsätter det. Man kan riktigt se hur de letar efter en flock, någon, vemsomhelst. Han liknade en schäfer och han kan inte ha varit mer är ett år cirka. Han kom inte fram till oss för våra hundar skrämde iväg honom. Jag hade ingenting att ge honom, inte ens en futtig liten godisbit i fickan...:(

Sorin och Andrea kom förbi, så jag lämnade Inka med Sorin och närmade mig hunden. Han var rädd och vågade inte komma fram. Satte mig på huk och då kom han fram och luktade på mig. Han var rädd och mager och alldeles bedårande söt i ansiktet. Jag hade som sagt ingenting att ge honom, så jag gav honom mjölkskummet från min kaffe latte och det slickade han glupskt i sig! Sen gick vi därifrån. Det var med en klump i magen vill jag lova. Går jag till Danyflor om en vecka, så sitter han säkert där i en bur. En ensam hund utan flock, en hund som rör sig mitt inne i centrum och som tyr sig till folk är det första och lättaste bytet för hundfångarna. Känns som hjärtat skall brista!!! Tänk om jag hade bott i hus och haft en gård...