tisdag 23 februari 2010

Jouren avklarad

Nu har jag haft jour. Det var en händelserik dag. Jag trodde att jag skulle hinna bli uttråkad, men det fanns det inte tid till. Efter kl tre på em hade vi inga fall. Men vi hade en napolitansk mastiff under observation som vi var skulle kolla kroppstemperaturen, ta pulsen och andningsfrekvensen på en gång i timmen. Dessutom hade vi patienter inlagda, som vi skulle ta ut och rasta var tredje timme. Så där var inte brist på aktivitet.

Orkar inte skriva mer just nu. Nästa gång jag har jour, blir den 16 mars på natten. Då kommer det att vara öde, beckmörkt utanför och ingenting att göra...min kollega som jag hade jouren med vägrar att vara där på natten eftersom hon är rädd. Att lyckats byta med någon annan lär bli svårt eftersom ingen vill vara där på natten...jag får helt sonika ta Piluttan med mig, så att vi slipper vara själv!

måndag 22 februari 2010

Dags För Jour


Imorgon har jag mitt livs första jour! Börjat halv åtta på morgonen och slutar tolv timmar senare. Har bävat inför denna dag i en hel månad. Imorgon är den här. I övermorgon är den avklarad.


Måste gå och handla. Ska göra en pastasallad att ta med mig. Likaså något att dricka. Kaffet blir det nog värre med. Det blir automatkaffe hela dagen. Har stressat upp mig över Inka, men jag har fina vänner som ställer upp och passar. Så den biten löser sig. Det är huvudsaken!

Undrar om de är sugna på att passa min surdeg också? Skulle inte tro det. Den åker i papperskorgen, för nu har jag tröttnat på riktigt... Sitter här alldeles handfallen just nu. Imorgon kommer vi säkert att ha hur många fall som helst (bara för att jag har jouren...).
Nej, nu drar jag ner till affären...sayonara!

söndag 21 februari 2010

Mitt nya husdjur-Råsurdegen

I måndags satte jag en råsurdeg. De första tre dagarna var jag entusiastisk och matade, pratade och rörde om i min lilla deg som nöjt stod och puttrade ovanför kylen. På den fjärde dagen började jag tröttna och det kändes som att jag hade två husdjur helt plötsligt. Men jag fortsatte att mata degen, för sån är jag!
Har jag påbörjat något så måste jag avsluta det även jag för länge sedan tröttnat.
Degen börjar stressa mig, måste använda den. Vill inte slänga den. Och ju mer jag matar den, ju mer växer den...hjääälp!!!

Idag bestämde jag mig iallafall för att baka med den och se om det överhuvudtaget var möjligt... Vill påpeka att jag inte ens har någon krukväxt hemma eftersom jag glömmer att vattna dem. Men min deg var tydligen mätt och belåten, för brödet blev bra.

Full av självfortroende, bestämde jag mig för att slänga ihop en mandelbanankaka med choklad, som inte blev lika bra...
Nu tror jag att jag måste rengöra min ugn inom snar framtid!

Önskar er en mysig söndagskväll!

fredag 19 februari 2010

Ett lamm kom till världen


Denna årets första vårdag, förlöste vi ett litet lamm med kejsarsnitt i skolan. Hon var otroligt liten och söt! Hennes tvilling var tyvärr dödfödd.


Fårägaren ville inte ha henne. Han tyckte att hon var för liten och klen och han har 200 får, så han har inte extratid att lägga på ett lamm som inte är starkt nog...


Som tur var för lammet, så tog killarna i klassen hand om henne. Hoppas att de klarar ut det och att hon överlever. Då ska hon om en vecka få åka med en utav dem hem.

måndag 15 februari 2010

Glamour eller?

Idag när jag gjorde en rektalundersökning på en ko, så bestämde den sig för att släppa väder och sprutlackerade mig samtidigt rakt i ansiktet. Tur att jag hade både våtservetter och handsprit med mig i jackan. Ville bara berätta det, ifall någon mot förmodan tror att veterinäryrket är glassigt eller glamoröst...:)

söndag 14 februari 2010

Inkas och min söndag

Vi körde hem till Leni och käkade söndagsmiddag.
Meru verkade vara ganska trött.
Vi började med soppa på vanligt vis.
Sen blev jag och N ovänner för att han gav Inka kycklingben och inte respekterar att jag inte tycker att det är okej. Det slutade med att han reste sig från bordet och gick. Matron var förstörd och jag tyckte synd om Leni som blev ledsen.
Jag tänkte fotografera resten av rätterna, men kom av mig efter bråket

Efter middagen gick vi hem till A och L och fikade. Hiro blev alldeles uppspelt när han såg att hans käraste Inka kom på besök. Vi drack kaffe, åt kakor och Linda bakade bröd som jag fick med mig hem. (mycket gott vill jag tillägga)

Efter det hjälpte L mig att sy om min labbtröja. Det är inte mycket den tösen inte klarar av :)
Adi och Hiro hände i soffan under tiden.
Jag fick även en försenad födelsedagspresent utav dem, Dia och hennes Andreas. Jag blev jätteglad! Hade verkligen inte väntat mig att få något.
Nu kan jag dricka mitt kaffe både hemma och "on the go" i äkta Starbucksanda!






Rubbad nattsömn

Var ute igår och det blev sent.Var hemma vid halv fyra, de andra släppte av mig med taxin för de skulle vidare till Fratellis. Jag tyckte att det var läge att gå hem och lägga mig vid den tiden, då jag är trettio plus. Svårt att hålla tempot med alla twenty something folk. Gick ut med Inka. Kom väl i säng vid halv fem tiden. Klockan sju på morgonen ringde mobilen och det var Dana (min fd granne). Hon undrade om jag kunde ta hand om hennes tio veckors valp ett par timmar. (Hon hittade den för cirka en månad sen på gatan. Av en kull på sju valpar hade bara två klarat sig, tack vare att Dana och hennes vän tog sig an dem. Ett par hade frusit ihjäl och en hade blivit överkörd.)

Javisst självklart, svarade jag. Vad bra, sade hon då. Vi står utanför dörren. Eeehh, jaha men vänta lite då. Jag klev upp ur sängen och öppnade dörren. Stod där sömndrucken i min pyjamas och helt plötsligt hade jag en valp i famnen och en påse torrfoder i min ena hand.
Men, men vad ska jag göra med honom nu? Jag måste sova lite till.
Stäng in honom på toaletten med vatten och mat, svarade Cristi hennes pojkvän.
Jaha okej, sade jag då och stängde dörren. Fortfarande inte fullt vaken...

Så fort han närmade sig Inka så morrade hon. Vårt plötsliga sällskap var inte alls önskvärt. Han sprang hack i häl på mig medans jag förberedde inne på toaletten. Tänkte att det var lika bra, så han inte skulle kunna tugga på kablar och dyl medans jag sov. Lade en handduk som filt, torrfoder och vattenskål och stängde in honom där. Det tyckte han inte alls var särskilt kul!
Han pep och gnydde och efter två minuter klarade jag inte av att veta att han satt där alldeles ensam. Så jag rekade sovrummet och tog upp allt som låg på golvet. Lade in grejerna där och gissa om han var nöjd att han fick vara därinne med Inka och mig... Han gick och lade sig på handduken och sov som en stock tills min granne (Cristis mamma) ringde på dörren vid halv tio och hämtade honom. Meningen från början var att de skulle lämna honom inne hos henne, men hon hade tagit av sig hörapparaten när hon gått och lagt sig, så hon hörde inte att de ringde på dörren. Han var så duktig den lille skiten. Men jag är ändå trött för min nattsömn har blivit ganska rubbad om man säger så

fredag 12 februari 2010

Garderobsrensning

Kör en riktig rensning i min garderob just nu. Är på "kasta humör", så då gäller det att passa på... inser att halva garderoben är antingen en minneslund (använder aldrig grejerna), har blivit för litet eller är nopprigt, håligt och urtvättat!
Jag har haft en naiv tro att jag en dag skulle komma i kläderna igen.

Tyvärr har jag varit tvungen att prova skiten nu och insett att jag inte kommer i kläderna. De har av någon outgrundlig anledning bara krympt...haha. Har till på köpet drabbats utav en smärre depression, då jag inser att sommaren är på intåg och jag fortfarande är en julgris! Nu skiter jag i det. Gör mig av möget!! Skulle jag gå ner en storlek igen, så får jag väl köpa nytt.

Kanske borde sluta använda leggins, de är så töjbara att man inte märker att kilona smyger sig på... Man skulle ju kunna väga 100 kilo och fortfarande komma i dem. det är min fredagskväll, kul va? Hoppas att ni har roligare!

Trikinundersökning

Labben idag gick förvånansvärt fort. Vi hade ändå från 8-15. Kanske var det för att vi för en gångs skull gjorde något som kändes meningsfullt och lärorikt. Vi undersökte kött för att se om vi hittade trikiner. Trichinella spiralis är en rundmask som förekommer i musklerna hos smittade däggdjur.
För en gångs skull satt jag dessutom vid ett mikroskop som var bra och mitt prov var fullt av parasiter, både fria maskar och maskar i cystor. Så idag kändes det kanon.
Här har ni en liten bild på de små liven!
Infektion med trikiner är ovanligt i Sverige. Desto vanligare här i Rumänien, då folk länge har haft som tradition att slakta grisen hemma till jul. På slakterier utförs kontroller av köttet innan det går till konsumtion. Smitta sker genom otillräckligt berett gris- och hästkött.

torsdag 11 februari 2010

En gammal vän på besök

När vi var hemma vid jul, så kom en kär gammal kompis på besök.
Det busades och brottades.
Lilla "Liten" är inte så liten längre...
Donna börjar bli en stor tjej. :D
Men ska den där tungan inte sluta växa snart? :)
Hundarnas motsvarighet till Gene Simmons!


Kanelbulle på Rumänska...

Jag har hittat min första rumänska kanelbulle. Utan kanel förvisso.
Man kan inte kalla den för kanelbulle då skulle jag tro,
men den ser åtminstone ut som en haha.
Man får vara glad för det lilla! :D
Ville bara visa hur enorm den var.
Jämför med ostfrallan som ligger bredvid.

onsdag 10 februari 2010

Plastikkirurgi

Idag ska jag besöka en kirurg. En plastikkirurg rättare sagt. Och nej, jag ska inte köpa nya bröst. Hur skulle det se ut? Tänk om man ska ut och jobba och får en hästhov rakt i bröstet, så ena tutten flyger runt och sätter sig på ryggtavlan istället. Men å andra sidan kanske det är bra, fungerar som en airbag typ..hmmm. Ska kanske ta upp det med kirurgen och se vad han tycker.
Bara en tanke som slog mig. Känns inte som om det skulle passa med gummistövlar och silikonbröst i lagår´n. Strunt samma, det är inte aktuellt så iallafall...

Jag har ju opererat bort en knöl på magen som visade sig vara en igenproppad talgkörtel. Det var en månad sedan och såret är nästan läkt (det var ganska djupt vill jag påpeka) men nu har jag fått en ny knöl precis bredvid snittet. Och det känns inte så kul. Så jag måste masa mig dit idag och se vad han säger och om han kan ta bort den och att det blir snyggt och bra gjort. För det är inte lätt alla gånger att hitta ett bra ställe här i Rumänien. Det kostar säkert, men hälsan före pengarna säger jag bara.

tisdag 9 februari 2010

Brunhilde, Gunhilde...

Nere på min gata ligger en livsmedelsaffär. Där inne hänger en tok, ja nog måste han allt vara lite tokig. Men han verkar ganska oförarglig. Han kommer alltid en timme innan stängningsdags och hjälper tjejen som jobbar kvällskift att ta ut soporna och stänga affären. Hon verkar glad över att ha honom där eftersom hon blev rånad på kassan en kväll när hon stängde.


Hursomhelst...denna individ verkar stå lite utanför samhället, han brukar leta skrot i soporna och han verkar ha stenkoll på gamla ursvenska namn. Han frågade ju var jag kom ifrån såklart. Jag sade Sverige och efter det vet ni! Varenda gång jag träffar på honom så börjar han: Brunhilde, Gunhilde, Tor, Oden osv osv. Han rabblar namn, pratar asagudar och vikingar och jag fattar hälften av vad han säger.

Han har frågat vad jag heter och jag har låtsats att jag inte förstår frågan. Nästa gång han frågade svarade jag Inka och jag trodde att jag skulle komma undan med det.

Att han skulle tro att jag missfattat frågan och trott att den gällde hunden. Men icke!


Igårkväll träffade jag honom utanför affären igen och han frågade mig vad var det nu du hette? Inka, svarade jag.
Jaja just det, men vad heter vovven?
Inka, svarade jag igen.
Han stannade upp och tittade på mig med ögon stora som klot.
Så stammade han fram jjjaajjaa mmen vvvad hette du sa du?
Jag heter maria, fick jag ju säga då.
Nu hoppas jag bara att han inte vrålar mitt namn nästa gång jag träffar på honom. Förhoppningsvis har han glömt det tills dess.
Fast jag undrar om det kan vara värre än att bli kallad Brunhilde?

Rumänien är fullt av idioter.

Hade föreläsning i kirurgi imorse. Det var bra att ha tidigt på morgonen. Vår kirurgilärare är lite galen emellanåt. Han har ganska häftigt temperament och alla är livrädda för honom. Men föreläsa, det kan han. Interaktion. Inte vanligt här. Man sitter där och förundras över att man på en föreläsning för en gångs skull uppmanas att tänka, att man ser logiken i det som tas upp.

Klockan tio var det dessvärre dags för infektions sjukdomar, som jag hade kunnat tycka var väldigt intressant om det inte varit för att läraren är så förbaskat dålig. Han står där i två timmar rakt upp och ner och läser sin powerpoint utantill, med en låg monoton röst. Fruktansvärt!! Tandpetare till ögonlocken någon....? Läsa kan jag göra själv.
Satt och funderade på om jag skulle stryka mitt namn från närvarolistan och gå i pausen. Men tänkte att när jag ändå är här så kan jag likväl stanna. Så jag stannade, men ögonen rullade runt och gick i kors. Hade ett himla jobb att fokusera blicken.

Klockan tolv var det dags för dermatologi. Samma sak här. ZZzzzz.....
Så klockan två var eländet äntligen över.

Skyndade mig hem. Åt lite och somnade som en stock på soffan.
Vi har haft sju tentor på tre veckor, varav den sista i söndags. Sen började vi den nya terminen direkt igår(måndag) med en härlig sjutimmars laboration. De som styr och ställer är fullkomligt inkompetenta vad gäller planering. Hur tusan vill de att man ska få in något i huvudet, när hjärnan redan är överhettad?? Nu har vi börjat med jour.
Sov på soffan till halv fem. Jag hade världens mest nödiga hund som stod och tittade på mig. Bara att kliva upp, på med jackan och ut. Passade på att ta ett urinprov från henne, för jag ville utesluta en misstanke jag hade. Hon kissar nämligen grönt. Alltså grönt som i gräs. Man ser det tydligt nu i snön. Har jämfört med alla andra kisspölar i snön och de alla är gula i olika nyanser. Sen körde vi till kliniken och undersökte urinen. Jag kunde utesluta bilirubinuri. Skönt! Densiteten var däremot ganska hög. Konstigt eftersom hon druckit och kissat flera liter känns det som, så borde den väl snarare vara låg...? Fast egentligen ska man ta morgonurin, vilket jag inte gjorde. Kan kanske vara torrfodret? Får fundera vidare. Inka stackaren är "my never ending case". Sen gav jag henne den årliga vaccination.

De hade en liten hund på kliniken som låg inne för observation. Misstänkt ha blivit förgiftad, men ingen vet exakt med vad. Här i Rumänien är det jättevanligt att grannar eller andra folk blir förbannade på att hunden/hundarna på gården skäller, så de bestämmer sig för att ta död på dem. Att bevisa att något dylikt ägt rum, är inte lätt eller ens möjligt. Ord står mot ord. Skulle det uppdagas och en polisanmälan göras, så leder det ingenvart eftersom ingen bryr sig om ett simpelt hundliv. Ägaren hade berättat att grannen varnat honom att han skulle förgifta hundarna om han inte fick dem att sluta skälla. Stackaren hade perioder av krampanfall varvat med somnolens. Stackars liten! Hoppas att hon klarar sig med livet i behåll.
De kunde ju prova att förgifta sig själv lite lätt och känna efter hur det känns.
IDIOTER!! Jag blir bara så aaarrgg!!!!!

måndag 8 februari 2010

Jag har en gris i min stekpanna.

Vi har livsmedelshygien i skolan. Förra terminen läste vi om mjölkprodukter och nu är vi alltså inne på köttbiten med allt vad det innebär...

Satt på en sju timmar lång labb idag och tittade på en film som visade kor och grisar som sköts med bultpistol, flåddes och styckades. Det var hemskt att se hur korna stod och väntade på att få det bedövande skottet rakt mellan ögonen och hur de försökte undvika bultpistolen, men inte kunde fly. Grisarna fick antingen en elchock eller blev koldioxidförgiftade.

De är bedövade och känner ingenting sen när de får halsen uppskuren, men ibland kan det gå fel...djuret tappar inte medvetandet direkt....då är det inte särkilt kul.



Men det värsta tyckar jag är själva hanteringen innan slakt. Att de stackars djuren som blir offrade åt oss för att vi ska äta dem, att de inte åtminstone ska kunna få ett värdigt slut utan an massa extra lidande!!



Vi har läst alla lagar om hur man ska hantera djuren och att man inte får bruka våld osv osv. Det låter ju alldeles fanastiskt. Sen ser man diverse program som visar hur de blir transporterade ihoptryckta tvärs igenom Europa under helt andra förutsättningar än vad lagarna förespråkar etc. Vem har inte sett grisar bli brutalt fösta framåt och till och med sparkade på slakterierna? Tillåter lagen det? Nej, jag skulle inte tro det!! Vad är det för fel på vissa folk. Nu fick vi ju såklart inte se något sånt i den filmen vi tittade på, men det förekommer ändå!

Vi ska ha en labb på ett slakteri här i stan som tillhör ett av världsmärkena vad gäller griskött. Jag återkommer om det efteråt (om jag inte är alltför chockad)



Där satt jag på labben och övervägde allvarligt att bli vegetarian. Sen var jag så hungrig när jag kom hem att jag utan att reflektera över vad jag tidigare sett ställde mig och stekte kassler. Mitt i matlagningen kom det över mig. Jag blickade ner i stekpannan och kunde riktigt se den lille griseknoen framför mig... Hungern vann. jag slog bort tankarna och åt ändå. Men behöver jag säga att det var med en bitter bismak i munnen :(




You wanna eat me?

onsdag 3 februari 2010

Rester till gatuhundarna och uteliggarna.

Vi har en gammal gatuhund här nere på gatan. Såg den första gången för några dagar sen, då den rotade runt bland soporna nere på gården. Han sover utanför en port hela dagarna och på nätterna går han runt och letar mat. Jag skulle tro att det är en tik som löper i huset, eftersom han ligger där sedan ett par dagar tillbaka.

Han är jätterädd, särskilt för Inka. Han sticker så fort vi kommer gående. Jag har försökt prata med honom, men han stannar inte. Var ute med Inka på kvällspromenad vid tolv-tiden och då var han ute och vandrade som vanligt. jag gick upp, lämnade Inka. Hittade lite gammalt pålägg i kylen som jag tog med mig och gick ner. Lockade honom till mig och det funkade. Han kunde väl inte motstå lukten. Han slök pålägget, men han verkade knappt ha några tänder i munnen för han hade problem att bita i det. han luktade på min hand, men klappa honom fick jag inte.

Igår satte jag ner en stor KFC spann full med halvtorrt bröd, margarin, korv och bruna bananer ovanpå soptunnan. Imorse var den väck. Känns bra att inte behöva slänga något. Så många stackare går och letar mat i soptunnorna. Så någon stackars mäniska blev mätt igår iallafall.
Trist och orättvist det här livet kan vara. Jag inbillar mig åtminstone att jag gjorde en god gärning.

Nu har jag precis tittat på Bygglov från när de var i kyrkhult. Klockan är redan halv två och det var läggdax för två timmar sen....så godnatt.