Perfekt pluggväder

Regnet öser ner utan upphåll.

Himlen är grå och full av mörka moln.

Helt pefekt!

Vad mer kan man begära?

Nu ska jag fortsätta läsa och hoppas på att regnet håller i sig...

Lilla Mamma

Grattis på Mors Dag Lilla Mamma!!

Älskar dig och saknar dig massor, men snart ses vi ju :D

Detta är din present, men du får den inte förrän jag kommer hem.

Ville bara att du skulle veta att jag inte glömt dig...

Jag fick besök av tjyven...

Rocky kom och hälsade på.

Han fick lite godis.

Sen dök han huvudstupa ner i Inkas leksakskorg.

Han valde ut en elefant.

Han undrade om jag ville leka med honom.

Det ville jag inte.

Då bestämde han sig helt sonika för att ta elefanten med sig hem...

Så nu vet du det Inka...

grannarna kommer in och plundrar dina ägodelar!

Groddar

För ett tag sen så frågade jag i skolan om vart man kunde få tag i solrosfrön (ej rostade, saltade och d.y.l). Det borde ju vara lätt som en plätt när man befinner sig i solrosornas land! En kursare sade att han skulle fixa frön till mig, för han hade massor hemma. Jag hade helt glömt bort det sen dess.
Men idag kom han med en hel påse till mig, Gulle!! Himla snällt av honom:)

Så nu har jag lagt fröna i blöt. Ska grodda dem och sen plantera dem härute i loftgången tänkte jag. Vi får väl se hur det blir...Blir det bra, så tar jag med mig påsen hem och groddar frön hela sommaren lång.

25 dagar kvar.

Ännu en tenta ur världen. Endast fyra kvar tills jag är ledig!!!! Tiden går så fort att jag knappt hänger med. 25 dagar kvar, hinner inte ens längta hem...

Fick idag reda på att jag, efter min sista tenta den tjugonde juni, ska ha en 48-timmars jour...jiippiiie not! Jag som tänkte flyga hem den 23:e istället för den 21:e, endast för att på så vis få ett par lugna dagar då jag kunde uträtta lite ärenden och så innan jag skulle åka. Antar att den planen sket sig. De enda alternativen är annars att missa midsommar i år igen eller strunta i ärenden och lugn och kasta mig på planet efter jouren :(

Miss Romania - Borat?

Tur att jag inte är kille dock, för det hade varit än värre...jeeez!!

Mr World 2010 - Romania

Och jag som ibland undrar hur det kan komma sig att jag inte tycks kunna hitta mig en rumän...ja, just det! Nu kom jag plötsligt på varför...

En tenta närmre målet!

Klarade min första tenta.

Nu är den gjord!

Ett stort plus att den dessutom gick bra.

Det innebär att jag är en tenta närmre mitt hem...

Och en tenta närmre denna underbara snuuuda!!!

Blir glad i hela kroppen när jag tänker på det!

Eländet har börjat...

Tentaperioden har börjat. Första tentan på tisdag.

I ren protest så ligger jag och drar mig i sängen till halv tolv om morgnarna, eftersom detta är vad som väntar mig när jag stiger upp...

Pennor, papper och böcker överallt...
...Och ännu mera böcker...

Måste börja samla mig nu. Städa undan skrivbordet, organisera mina papper och se till att stiga upp på morgonen och inte vid lunch!

Men det är svårare än man kan tro och värre lär det bli...På slutet vet man inte längre vilken dag det är, om man har borstat tänderna, ätit eller när man var utanför lägenheten sist.

Så ska det inte bli i år...yah right!

Riley The Amazing Talking Bird

Jag vill också ha en Riley!! Han är ju bara skitcool!! :D

Axel Frog - Jag är en liten undulat

Innan jag flyttade till Rumänien, så hade jag en undulat, som mormor fick förbarma sig över. Han hette Chico, han gillade att prata och pussas. Glömmer aldrig hur jag kämpade för att få honom handtam. Känslan när en fågel till slut får förtroende för dig och sätter sig på din hand för första gången är obeskrivlig. Ren och skär lycka!

Saknar honom ibland. Det blev så tyst när han försvann. Ja, jag ska definitivt skaffa mig en fågel format större i framtiden när tiden är mogen!

Vart är alla undulater?

Imorse när jag kom till kirurgilabben, så satt en gammal tant i väntrummet med en liten tax. Hon satt och klappade hunden samtidigt som hon grät så jag tänkte att hunden skulle avlivas. Men han skulle bara kastreras...Stackaren var alldeles orolig, han trodde nog också att han skulle avlivas, så som hon grät. Hade lust att säga till henne att sluta gråta, för hon stressar upp hunden också. Men jag lät bli...ibland vet man inte riktigt hur man ska göra...

Sen hjälpte jag till att hålla en hund. De skulle ta bort stygnen och hon var alldeles livrädd det lilla livet. Hon tjöt och gjorde motstånd, hon blev så rädd att hon kissade på sig. Hon låg på rygg, jag höll i bakbenen...så gissa vem som blev kissad på idag??

Det slog mig idag att jag under mina år här aldrig har sett folk komma med en fågel till veterinären.Och då menar jag en burfågel typ en undulat eller papegoja...Synd! Kanske har jag bara varit på fel plats vid fel tidpunkt. Duvor och kycklingar däremot har dykt upp emellanåt. Vad händer med burfåglarna egentligen, får de självdö hemma eller?

Tjoohooo!!

Tentan jag hade i förra veckan som jag var fullständigt övertygad om att jag inte hade klarat...Jag hade klarat den!! Och här har jag gått och varit deppig över något som jag inte hade någon anledning över i EN HEL VECKA!! Men idag är jag så otroligt glaaaad!!

Laddar mentalt...

...inför en lång och tröttsam jour imorgon!

Pang!

Jag har känt mig redo att ta upp mitt gitarrspelande ett bra tag nu, men annat har hela tiden kommit i vägen. Men idag...ja, idag så j-r tänkte jag. Nu ska jag spela så det ryker!! Dammade av gitarren och satte mig och skulle stämma den. När jag kom till D-strängen så sade det PANG! Där small den... Så mycket fick jag spelat idag...Fy vad tröttsamt! Jag som verkligen var inspirerad...:(

Skild från flocken

Min familj firar långhelg i stugan och här sitter jag alldeles ensammen...

Är det inte sorgligt så säg...?

Cornelis Vreeswijk * Saskia

Ville dela med mig en av mina personliga favoriter!

Cornelis Vreeswijk - "Grimasch om morgonen" live 1986

I min värld så var Cornelis Sveriges genom tidernas bästa vissångare! Denna man och hans röst var ett med gitarren! Jag önskar att jag hade haft möjlighet att få se honom live... Detta är från 1986 och man ser att han redan är märkt av sin sjukdom. Den 12 nov 1987 dog han och Sverige förlorade en nationalskald :(

Kolla in detta!

Alla ni som har hund. Det nya stället att hänga på är www.hundsajten.nu
Där kan ni bli medlemmar, ställa frågor, kolla info eller varför inte skicka in ett foto på er söta hund och vinna priser, det tänker iallafall jag och Inka göra...

Lars Winnerbäck & Lisa Ekdahl - Tvivel

Jag skulle blivit färdig med en uppsats (eller vad man ska kalla det) tills imorgon. Insåg för längesen att jag inte blir klar i tid. Som straff lär jag bli utslängd från labben med huvudet före imorgonbitti . Men vet ni vad...? Jag kunde inte brytt mig mindre! Är trött på kommunistfasonerna och det finns större problem i världen än detta, så nu ska jag sova gott och ladda inför mitt huvudhopp imorgon :)

Vädret och jag.

Ni som känner mig vet att jag älskar regn, helst då i kombination med åska. Här i Rumänien har vi dessutom ordentliga åskväder som dånar och lyser upp hela himlen (en bedårande syn). När det regnar, så gör det det ordentligt. Så jag trivs som fisken i vattnet! Det har tyvärr varit dåligt med oväder detta året, antagligen för att den riktiga värmen låtit vänta på sig...men i helgen hade vi försmak av vad som antagligen komma skall.
I fredags när jag satt på unirii och det var strålande sol, så öppnade himlen sig plötsligt och regnet öste ner. Man kunde riktigt se hur vattendropparna reflekterades i solens strålar. Sådana stunder bringar mig avlägsna minnen från barndomens lyckliga dagar då jag rusade rakt ut på gården i sommarregnet, täckt i gummi från topp till tå för att tillsammans med de andra barnen samla vattnet som forsade ur stuprännorna (vad som nu kunde vara så fantastiskt med det...?). Stackars mor hade fullt sjå med att ta fram regnbyxor, regnjacka och gummistövlar när vi barn inte visste hur vi skulle komma ut fort nog innan skuren var över.

I lördags var molnigt och regnade, sen kom åskan på kvällen. Jag satt inne och bara myste.

Idag var morgonen sval efter åskan. Sen kom skyfallet igen. När jag promenerade hem från Leni, så var staden tom, regnet hade friskat upp luften och träden droppade fortfarande. Jag tog vägen genom den folktomma parken, det luktade sommar, regn och blommor. Då tänkte jag att sådana här tillfällen tycker jag verkligen om Rumänien. Är det något jag kommer sakna, så är det vädret här!

Aaawwww

Idag skulle jag skicka lite grejer över msn. Därefter glömde jag att logga ut.
En kille jag dejtade ett tag och som jag fortfarande är vän med var också där och vi började prata lite.

En bit in på samtalet så säger han: Maria, varför hittar du ingen? Du har ju allt.
Jag trodde att han skämtade, så jag undrade om det var en komplimang eller ironi...
Absolut inte ironi, svarade han.

Sen räknade han upp alla bra egenskaper han uppskattade hos mig (utan att jag ens hade bett om det).
Efter det frågade han: Har du höga krav?

Kanske...men jag tycker inte det. Äsch, jag är väl bara knepig, svarade jag smått ur balans.

Någon där ute tycker att jag har allt. Så otroligt glad jag blev!
Jag smälte lite...
Det var det finaste jag har hört på länge :)
Tack söta!

När vet man...?

När vet man att det är rätt att avliva ett djur?

När vet man att chansen inte längre finns att de klarar sig?

Hur vet man om de lider så pass mycket att de vill dö?

Kan djur känna så?

Det tvivlar jag på...vilda djur kämpar tills de dör,

kanske för att de inte har något val...

eller kanske det bara är instinkt.

Jag avlivade den lilla hundvalpen igår.

Många är frågorna jag ställt mig själv.

Många är tankarna som surrat i mitt huvud...

Gjorde jag rätt?

Tänk om hon hade klarat sig i iallafall?

Prognosen var dålig, men mirakel kan ske...

Det får jag aldrig veta nu?

Så undernärd och uttorkad.

Så full av parasiter både invärtes och utvärtes som hon var,

så hade hennes lilla kropp inte mycket att sätta emot sjukdomen.

Det svaret hade jag endast kunnat få ifall jag låtit henne dö naturligt...

Men hade det varit värt att förlänga hennes plågor?

Hade det varit lättare om jag väntat ett par veckor?

Säkerligen inte...

Hon utvecklade neurologiska symptom.

Det förändrade prognosen direkt.

Hon fortsatte att äta, sova och vifta på svansen som förut.

Men hon visste ju inte att skadorna på hjärnan kan bli bestående.

Hon fick muskelryckningar i käken, saliverade och skakade på huvudet.

Hon började gnälla och skälla i hysteri var tredje timme.

Ja, hon hade kanske klarat sig...

Men vad hade hon fått för men?

Vad hade hon fått för liv?

Min hjärna talar om för mig att jag handlade rätt,

men mitt hjärta är inte helt övertygat...

Gjorde jag det endast för hennes skull?

Eller också för min egen, för att jag inte orkade kämpa mer...

Eller var det en blandning? Och isåfall...var det fel?

Vad tycker ni?