Min kära lilla Far!

Min pappa är den bästa man kan ha.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom.
Han är en klippa. Stor, stark och trygg.
Det är min pappa.

Är jag vilse, hjälper han mig rätt.
Behöver jag något, så är han där på ett andetag.
Är jag ledsen, så försöker han ge tröst på sitt eget lilla vis.
Han planerar, styr upp och flänger Europa runt för att ordna upp det för mig på bästa sätt.

Situationer jag särskilt minns...
Maria (ung och med krossat hjärta) beklagar sig och säger att hon aldrig kommer att hitta kärleken igen.
Då säger Farsan: Till och med en blind höna hittar någon
Det kan vara svårtolkat och man kan ju ta det fel...och kanske tro att man just blev kallad en "blind höna". Men vi förstår varandra jag och farsan på vårt alldeles egna lilla vis.

Så beklagar sig, gör man istället hos mor (där finns mera medlidande)
Men vill man istället bli peppad och ta sig i kragen, då är det till far man ska gå!

Maria (första året i Rumänien) kör vilse i Timisoara på väg till skolan.
Ringer farsan som leder mig rätt via telefon från Sverige.
Då snackar vi GPS i huvudet...det är transportlogistik på hög nivå!

Maria flyttar hemifrån, flyttar ihop, flyttar isär, flyttar utomlands.
Farsan är alltid där. Fixar, donar och hjälper till att lösa det praktiska.
Biter sig i tungan för att inte säga: Vad var det jag sa?

Maria skaffar hund i Rumänien mitt i utbildning och kaos.
Far var inte ense när han hörde planen, men vad Maria vill, Maria gör.
Farsan fick fick plötsligt två att oroa sig över, två som ska hem på loven och tillbaka. Ännu mera logistik... Nu har farsan två hundar och en katt hemma. Alla är jag skyldig till :) De älskar farsan och han dem.

Finns massor med liknande anekdoter, men detta får räcka. Vill bara poängtera att jag uppskattar det!

Puss på dig pappa. Säger inte så ofta ätt jag älskar dig, men det gör jag.
Grattis i efterskott (säger det fast jag inte får...;))