Jag har ett par höga mörkbruna stövlar i sämskinn med kilklack. Jag älskar mina stövlar.
Minns ännu den dagen då jag såg dem i affären. Det var kärlek vid första ögonkastet! Något som väldigt sällan händer för min del... De var för dyra för min skrala ekonomi,men alldeles alldeles uunnderbaraaa!!
Jag visste att jag måste ha dem! 39:an var för stor på högerfoten och perfekt på vänstern. 38:an var perfekt på högern och lite trång på vänstern. Det slumpade sig så att kassörskan råkade ge mig en vänster 39:a och en höger 38:a, hur nu det kunde hända? Hon var väl yr och jag var väl tursam...
Jag ser det som ett tecken på att jag och stövlarna hörde ihop. Motade bort mitt dåliga samvete över att jag inte gick tillbaka med dem. Intalade mig att detta var ett ödets sammanförande mellan en kvinna och ett par skor!
Jag och mina kära stövlar har hängt ihop i vått och torrt i snart sex år. De börjar bli gamla och livslängden börjar gå mot sin ände. Innersulorna är borta för länge sen, jag trampar direkt på en hal träbotten. Kanterna runt yttersulan börjar sakta men säkert släppa. Häromdagen gick blixtlåset sönder på den ena skon när jag skulle ta på mig den. Jag trodde att jag skulle börja tjuta som ett barn, men vuxen som jag är så avhöll jag mig. Gick ut i affärerna och letade nya stövlar, men det fanns inga likvärdiga. Knappt några som fångade min blick ens en gång. Om de gjorde det, så kändes de inte alls bra när jag provade dem. Jag antar att det är så det känns...har man en gång hittat rätt så är det svårt att ersätta med något annat...
Så jag bestämde mig för att inte ge upp. Jag ger dem en chans till. Kosta vad det kosta vill, tänkte jag!!! Tog dem till skomakaren imorse. Bad dem fixa nytt blixtlås, limma det som limma går och lägga i en ny innersula i skinn.
Gissa vad kalaset gick på?? 37 RON (inte ens hundra kronor!!!)
Sådana här stunder så tycker jag att Rumänien är toppen!
Hemma hade det blivit billigare att köpa ett par nya.
Så på torsdag ska vi återförenas igen, jag och mina darlings!! Längtar!!