Chanel för tusan!!!

Har varit ute med Inka som full av lera behövde badas.

Tvättade av henne och när jag skulle torka hennes päls så slår jag ner min foundationflaska rakt ner i klinkergolvet....Aaaaarrggghhh!!!

Det var Chanel för tusan!!!

Det kostade min sjuuu dar 395 spänn och det minns jag för att det sved som sjutton i plånboken när jag köpte den!! Och nu har jag ännu mindre råd att köpa en ny...

Jag som tänkte att: Jaja, den kommer att hålla jättelääänge.... Ja, den höll drygt två månader! Jag som snålat så på den...lyckades dock rädda en tredjedel, som jag försiktigt kletade ner i en liten glasburk för att endast användas vid speciella tillfällen.

Så nu får man gå och visa sitt grådaskiga ansikte för grannarna hela våren...

Jippiiie!!

Och jag som skulle städa nu, känner mig helt tafatt och har inte längre någon lust :(

Vad är det för fel på plastflaskor??

Tänk på de klumpiga här i världen...

"Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar"

En hund som heter Gigi.

Det fanns en gång en liten valp. Han var alldeles vit och fluffig med stora mörka ögon. Söt som få och glad för människor. Hans namn var Gigi.

Han var född på gatan eller rättare sagt i en park i Timisoara. I denna parken fanns en kiosk, där människor arbetade varje dag. När tiden kom för att lämna kullen, sökte han sig till kiosken för där fanns mat. Människorna som arbetade där blev givetvis förtjusta i denna bedårande lilla varelse och de tog honom under sina vingar. De gav honom mat varje dag, rester ifrån kiosken. De lekte med honom och lärde honom att människor är snälla, klappade honom. Han tyckte att livet var underbart, han kom och gick fritt precis som han ville. Gick ut på friarstråt när någon hona löpte, slumrade i gräset soliga sommardagar, lekte i snön på vintern men mest hängde han vid kiosken för det var hans hem.

Åren gick...han var inte längre någon valp, han hade blivit unghund och han var på sitt tredje levnadsår. Han märkte att människorna på gatan började bli rädda för honom. Då kom hösten och kiosken gick inte längre runt. Den slog igen. Plötsligt en dag försvann alla och ett stort lås sattes på kioskdörren. Han satt och han väntade, han väntade och hösten övergick i vinter. Han väntade fortfarande när våren kom. Sommaren kom och hoppet i hans lilla hundhjärta slocknade.

Han begav sig mot nya kvarter. De andra hundarna tog honom med och visade honom var där fanns mat och snälla människor. Han var van vid gatans hårda liv med slagsmål över honor, elaka människor som kastade sten efter honom, kylan på vintern som tränger genom märgen när man ska sova och att inte veta om man hittar mat nästa dag eller om en vecka. Han var en överlevare och något hos honom berörde människor, det fanns även goda människor som ofta förbarmade sig och gav honom mat eller klappade honom lite. Men ingen tog honom med sig hem...


Åren på gatan gick, gång på gång lurade han hundfångarna. Men hans kompisar, de som var hans flock hade inte samma tur. De försvann en efter en...
Nya flockar bildades och så fortsatte det i höst, vinter, vår och sommar.

Nu började Gigi bli till åren, han kunde inte hålla tempot med de unga hundarna, han var inte längre den som segrade i slagsmål. Han fick inte längre para sig med honorna. Han hittade inte någon flock att vara med i. Han gick för sig själv, vandrade runt, sökte mat och sökte sig till människor så som han alltid gjort. Han tog ofta vägen förbi parken för hoppet hade trots allt inte slocknat helt. Kanske kanske tänkte han, men blev besviken varje gång...
Den vita fluffiga pälsen var tunnare nu och grådaskig av smuts. Hans ena öga var infekterat efter att han blivit överfallen av en flock yngre hundar och han stapplade fram på gatorna med en gammal hunds höfter. Men han var fortfarande fri. Hundfångarna hade inte lyckats med sitt uppdrag, eller så blev också de berörda när han tittade på dem med sitt stora bruna öga (det han fortfarande kunde öppna).

Livet på gatan är hårt och än hårdare för en gammal hund på sitt tionde levnadsår. En hund som inte längre är snabb, som inte kan springa ifrån faror. En hund som tappat tänder och inte längre kan äta allt.
Senast jag såg Gigi var igår. Då låg han utanför en affär och åt keso som några välvilliga tjejer gett honom fint serverat på påläggspapper. Han plirade mot mig med sitt ena öga och det var som om han sade: Det kan nog inte bli bättre än såhär...

Jag har många gånger ställt mig frågan,
hur kan någonting kännas så rätt och sedan helt plötsligt inte längre vara det??
Men det är kanske lika enkelt som att göra vitt till svart?
Fast vitt som en gång blivit svart, kan aldrig mer bli vitt...
Eller kan det det...?

I vilket fall som helst, här kommer en av tidernas bästa låtar...

Kärleksmums

Idag har det ju regnat och varit grått hela dagen, riktigt "kanelbulle väder" med andra ord.

Jag var inte sugen på att baka kanelbullar så istället blev det Kärleksmums.

Det har jag inte bakat sen mina glansdagar på Vagott.

Jag hade ingen kokos, så de ser inte mycket ut för världen men goda blev de!

Nu såhär efter att ha klämt i sig ett par stycken, mår man lagom bra...

Man kan ju alltid skylla på att det är helg iallafall ;)

Nu kan jag inte sitta hemma mer...

Min förkylning har så gott som helt gått över så imorgon borde jag definitivt gå ut och socialisera lite, för att kanske åka på en ny förkylning...

Är det det som innebär " Living on the edge" eller...?

Hahaha

"Man kan inte både ha och äta kakan"

"Sommar hundar"

Jaha...vad ska jag skriva nu??

Att det är grått, grått, grått och att det regnar i ett och så har gjort hela dagen...

Längtar till sommaren!

Här kommer två sommarbilder på mina älskade hundar...

(de längtar nog också till sommaren då de får ses igen)

Inka

Molly

Mackedonkan dax!

Efter skolan, hade man ju huvudvärk såklart. Och det är väl en bra anledning att gå ut med hundarna och få lite frisk luft. Inte orkar man väl heller laga nån mat, så det fick bli Mc Donalds idag.

Två hundar som är sugna på burgare när man ska äta...vilken matro eller??
Hiro ligger och solar i husses knä, det är mys det!

Vilket vackert väder!!!

Är man svensk så måste man ju passa på att sitta i solen när den är framme haha

(men Linda vad hände med Adis huvud, det fick inte plats...=))

Sen fortsatte hundpromenaden bort till Timis för att ta en kaffe take-away.

Det är det bästa kaffestället i stan, sen har de underbart god italiensk glass också.

Men det är fortfarande för kallt för glass... Sen var det dags att gå hem efter en lekstund i parken för hundarna.
Man har ju att göra hemma, kan ju inte gå och dra på det viset hela dagen...
men gott var det iallafall!

Flytande maskägg

På dagens parasitologi labb avhandlades Trichostrongylida maskar som drabbar nötkreatur på bete.
Vi får en himla massa prov skickade till skolan varje dag så efter att första labbtimmen gått igenom alla fakta med livscykler och annat så roade vi oss andra timmen som vanligt med att göra avföringsprov enligt Willis metoden.

Blandat o klart! Nu ska det stå i 15-30 min, så att ev. maskägg flyter upp till ytan!

Sen var det dags att se om våra djur är parasiterade eller ej...

Och det var de ja!!!

Den stora ovala grejen på bilden är ett Ostertagia ostertagi ägg

(en mask som drabbar löpmagen)

så nu vet ni det!! :DHär har vi en redan utvecklad larv. Mycket bättre bild...


Det var en spännande labb, alltid kul att hitta något och få se det i microskopet.

Jag älskar gamla ordspråk och talesätt!

Svenska språket innehåller massor utav dem och många av dem har man hört och kan utan att man ens är medveten om det.

Jag tycker att det vore synd om de försvann, eftersom det känns som om de är en slags tradition och ett sätt att inte tappa det gamla och det genuina i ett språk.

Linda och jag brukar slänga oss med ordspråk lite nu och då och det får iallafall mig att känna en slags patriotisk samhörighet...en påminnelse om en plats som kallas hemma, om barndomen, ja det känns ursvenskt helt enkelt!!

Så här kommer Dagens Ordspråk:

"Alla lastar på den, som gärna vill bära"

Godnatt! :)

Inkas Pojkvän på Besök :)

Inkas nya pojkvän Hiro var på besök...

Först låg de nääääraaa och hade det mysigt ...

Sen var det dags för lite hångel...
Det tog på krafterna... ;)

Att handla mat i Rumänien (del 1)

Förra veckan när jag var på Real (som är en stor matkedja här i Ru) för att handla mat, så slog det mig plötsligt att jag inte hade kaffefilter hemma.
Är man en kaffemoster som jag så är det illa vill jag lova!
Hade jag varit hemma i Sverige nu så hade filtrena med all säkerhet varit placerade någonstans i närheten av kaffe/te sektionen eller åtminstone bland andra engångsartiklar för köket (typ folie, servetter o dyl.) tänkte jag.

Så glad i hågen styrde jag mina fötter mot hyllorna där jag kunde tänka mig att det fanns... Nehej...inte vid kaffe och te hyllorna, inte vid engångsartiklarna, inte vid kakorna, inte någonstans. Efter att ha sprungit runt i affären lite på måfå, så bestämde jag mig för att lägga upp en strategi!! Jag började vid ena änden av matvaruhyllorna och gick fram och tillbaka, gång utmed gång och verkligen TITTADE inte bara ögnade igenom varorna. Ingenting??!!??
Till slut fick jag syn på personal, frågade var kaffefiltrena fanns och hon var ju inte säker (förvånansvärt...NOT) men hon trodde att de fanns borta vid avdelningen med kaffekokare...alltså hemelektroniken...amen Gomiddag tänkte jag då...
Men eftersom allt är möjligt här, så jag släpade jag mig ganska dit lite mindre glad i hågen nu. Letade igen, men självklart fanns det inte. Högröd i ansiktet och med kaffeabstinens i kroppen, så beslutade jag mig för att strunta i filtrena just nu och leta vidare i snabbköpet nere på gatan där jag bor.
Sagt och gjort, kom hem och sprang ner till snabbköpet som inte hade filter...iväg till snabbköp nr 2 som INTE HELLER hade filter...
Jaja, får väl överleva utan kaffe imorgonbitti försökte jag intala mig själv.

Då kom jag på att jag har en espressomaskin som jag fick utav Maggi när jag flyttade hit, så den dammade jag av och nu har jag druckit espresso i en vecka .

(för att jag inte orkat bege mig ut på filterjakt igen)

Tack snälla Maggi :)

Hemma i Sverige är allting så uttänkt och välplanerat att såna här små vardagsbestyr inte blir till helt oöverkomliga heldagsprojekt. Har aldrig ens reflekterat över vart varorna borde vara placerade i affären. Dessutom hade säkerligen personalen vetat eller åtminstone följt med och letat om inget annat. Så nu till min fråga...

Vart i affären hemma i Sweden står kaffefiltret???

Vila i Frid Lille Vän

Detta var mitt första "Rädda vilsna hundar på villovägar" projekt.

Jag hade bott i Rumänien i drygt en månad, när jag kom körandes på en landsväg och upptäckte denna ynkliga lilla varelse som stod på tre ben mittemellan vägbanorna och inte visste hur han skulle komma där ifrån.

Min första impuls var att trycka gasen i botten, köra förbi och glömma synen som precis mött mig. Men givetvis så kunde jag ju inte det, så jag stannade. Kallade på honom och han kom springandes till bilen och ställde sig på två ben med framtassarna upptryckta mot bakdörren

Vad gör man då liksom??

Klart att han fick följa med...tog honom till skolan där han blev opererad, dessvärre läkte hans skador inte. Tog beslutet att avliva honom och jag grät floder!!! Men jag tror och hoppas att jag förgyllde de två sista månaderna av hans liv iallafall. Det var min första hund och trots all smärta han fick utstå, så hade han en livsgnista som få och han var alltid glad!!

Jag har kommit till insikt med att beslutet jag tog var det bästa och jag tror att han har det bättre nu.

Jag saknar er!!

Jag saknar min familj idag! Hoppas att ni har det bra, var rädda om er och varandra.

Massor med Kramar!

Mina hem

När jag kom till Rumänien så bytte jag ner mig från detta vardagsrum, till detta...



Och från detta kök, till detta...

Men ibland får man offra vissa saker, för att få andra... :)

Det här var min utsikt.

Här bodde jag det första året men jag har det mycket bättre nu så jag ska inte klaga.

Godnatt!

28 September 2005

Mitt första år i Rumänien skrev jag dagbok varje dag, för att kunna gå tillbaka och se om saker och ting blivit bättre eller sämre med tiden. Det är jag glad för nu, för det var ett omvälvande år...värt att minnas!

Tänkte dela med mig ett utdrag här:

Detta var dagen då jag anlände till Rumänien, mitt nya hem...dagen då min vardag tog en tvär vändning, ja dagen då jag bytte väg i livet...

"

Ankomst till Rumänien.

Vi har kört i ett sträck idag och vi kom fram kl. ett på natten, så det blev ju ganska sent. När vi kom fram till Rumänska gränsen och skulle hoppa av och handla taxfree, så fick jag syn på alla dräggen där och då slog det mig att jag kommit hit för att stanna. Här ibland dessa människor skulle jag bo de kommande sex åren. Är det kanske ändå ett dumt beslut jag tagit?

Femtio år tillbaks i tiden på endast en dag...

När vi kom fram så hade Leni (pappas kusins fru) bäddat åt mig i deras etta en trappa upp. Hennes mor kom upp med vatten och juice till mig och jag gick nästan direkt och lade mig. Men precis innan dess när jag satt där för mig själv i detta obekanta rum så kom det över mig igen...att detta inte var någon semester, jag var här för att stanna. Kände mig så j-a ensam långt ifrån alla, långt ifrån min familj, min pojkvän, mina vänner, min katt, min gamla lägenhet...ja, allt det som senast igår var mitt liv! Det kändes väldigt tungt i den stunden. Satte mig på knä, knöt händerna hårt och bad om styrka att klara detta. Det kändes bättre efter det och jag slöt mina tunga ögonlock och huvudet sjönk djupt ner i kudden.

"

Jag har blivit så väl omhändertagen idag!

Först kom granntanten med Sarmale...

Sen kom Linda med hemlagad paj...

Så nu ligger jag och Inka i soffan, mätta och belåtna!!
Känner mig inte så ensam trots allt, har ju människor som bryr sig om mig här också!! =)

Det värmer i hjärtat!

Förkylningstips

Då vaknade man imorse alldeles tjock i öronen, halsen och tung i huvudet.

Det är inte särskilt roligt att man dessutom måste gå ut med hunden när det snöar och blåser styv kuling ute! Att vara förkyld och ensam är inte kul!! Aldrig blir väl ensamheten så påtaglig som just då...

Passade på att gå till affären eftersom jag ändå var tvungen att gå ut.

Så här kommer mina förkylningstips till er:

Köpte apelsiner, och jag pressade 4 stycken samt en citron.

Av min kära rumänska granntant fick jag torkade lind blad/blommor (har man ingen snäll rumänsk granntant som plockar och torkar blad, så funkar säkert Lipton lika bra=)) så på det ska jag göra en varm kopp te med honung och citron.

Nu över till "esset i rockärmen".

Köpte två vitlökar som jag skivade och blandade med lite olja och hackad chili.
Marinerat och klart!!
Jag lär lukta som en hel vitlöksfabrik, men det är kanske lite mer okej här i Rumänien än hemma i Sverige ;)
Och är jag inte frisk tills på måndag, så heter jag Arne!!!
Nu ska jag krypa upp i soffan och dra filten över mig, smutta på mitt te och se en film.

Ha det gott sålänge!

Fredagkväll

Efter att ha varit ute och ätit oxfilé, grillade grönsaker och druckit vin på restaurang samt varit på "The Irish pub" och klämt två öl , så känner jag mig ganska nöjd med min fredag.

Min vän M ringde dock och sade att han skulle ha en liten "get together" hemma hos sig ikväll, men efter de där ölen och efter att ha gått ut med Inka så bestämde jag mig för att jag inte orkar åka hem till honom nu.

*Det är ju en dag imorgon också * sade den mogna ordentliga trettioåringen... Nu ska jag och Inka gå och sooova!!!

Godnatt!

Playdate

Strålande sol och gnistrande snö!

Vad gör man då...?

Jo, man går ut i parken med hundarna som får leka och sen tar man en runda på stan och köper en kaffe take away och bara myser.

(Ibland känns livet som student alldeles underbart)

*Ler*

Linda & the dogs

Snömonster nr.1

Snömonster nr.2

Johnny

Säger bara en sak...finns inget bättre att vila ögonen på ;)

nu ska jag sova och förhoppningsvis drömma sött:)

Godnatt!

Brunt bröd...vilken glädje!!!!

Rumänien är det vita brödets land, att hitta mörkt bröd i affärerna är helt omöjligt... det stora matkedjorna har en och annan gång haft någon typ utav tyskt fullkornsbröd (ni vet sånt där skivat, lite kleggigt bröd med stora frön i) som jag inte är särkilt förtjust i!! Annars finns det endast franskbröd liknande limpor som har en svag nyans av mörkt i sig, men som bara smakar vitt!!

Minns ett samtal vi hade med vår lärare för två år sedan då vi läste genetik. Vi började diskutera cancer effekter och sambandet med vår omgivande miljö och allt vi stoppar i oss såsom: Halvfabrikat och färgämnen, konserveringsämnen och en massa annat annat som finns i vår mat. Då nämnde han att han hade en bekant som jobbade på en stor brödfabrik här i stan och han hade berättat för denna läraren att de helt sonika färgar brödet för att det ska se brunt ut!!! Kan det vara lagligt undrar man???

Sedan dess har detta med vad jag ska äta för bröd, upptagit mycket av min tankeverksamhet...
Jag har fått grovt bröd hitskickat från Sverige, jag har förgäves försökt hitta rågmjöl i affären ( helt omöjligt gott folk) och jag har t.o.m tagit med mig rågmjöl från Sverige och funderat på att baka själv.

MEN NU!!! NU har jag hittat det!!!!

Brödet som inte är jättegrovt, men det är iallafall brunt på riktigt, bakat med rågmjöl, ger tuggmotstångd och mättar längre. Hur vet jag då att det inte är ännu ett "låtsasbröd"...? Jo, för jag har fått det utav en vännina vars man äger ett litet lokalt bageri där de själva bakar allt och hon intygade att det verkligen var bruuuunt!!! Och det får man ju lita på...

Toxikologi på schemat

Eftersom jag glömde ta med mig kameran idag vart jag än gick...

Så kommer här två bilder från gårdagens toxikologi labb :)Det vara en väldigt seriös labbtimme, jag "råkade bara" fiska upp kameran i det läge då alla sysslade med annat... ;)
Godnatt!

Katter, hundar och kaffe i massor.

Idag satt vi på en tre-timmars labb i skolan och tittade på röntgenbilder.

Lagom kul var det eftersom jag satt längst bak och hade svårt att se frakturerna eller ens höra vad läraren sade. Hon mumlade nämligen mest, med huvudet halvt bortvänt från oss...

Gissa vem som ska komma tidigare nästa tisdag och bara bänka sig allra längst fram???

Jo, moi!!! :)

Sen var det dags för intern medicin i tre timmar.

Vi hade in en Rottweiler med diabetes, stackaren var bara två år och hade gått ner tjugo kilo på tre veckor...behöver jag säga att han var mager...en rottweiler på 25 kilo. Han ska in och få insulin en gång om dagen. Arg var han också, försökte äta upp doktorn fingrar genom munkorgen.

Sen hade vi en katt som inte kunde urinera och som fick tömmas med kateter. Jag provade att palpera katten och kände riktigt tydligt urinblåsan för första gången...det var intressant! Sen kollade vi urinen i mikroskopet, massa kristaller!! :)

Vår tredje patient var en gammal katt på arton år. Hon var alldeles svart och liknade på pricken vår gamla Smulan, så jag kände hur det stack till lite i hjärtat.

Jag vet inte riktigt vad för diagnos hon fick till slut, för jag var ute på kaffepaus just då...retfullt! Men det var väl nån förkylning, lunginflammation var det inte för jag såg röntgenplåtarna... ska höra mig för, hade varit intressant att veta. Men efter tre timmars labb och bara tre patienter, så tyckte jag att kafferasten lockade mer...

Efter skolan stack jag hem och käkade lite, sen tog jag Inka och stack ut och busade i snön. Här är massor med snö och det snöar ännu!

Jag går ut med Inka till parken och ropar: Snööööö!!!

Då blir hon helt skogstokig och hoppar runt, rullar sig och äter snö.

Folk runtomkring undrar nog vad det är för miffon lösa i parken...

En människa som springer runt och ropar snöööö

(ingen vet ju vad det betyder och bokstaven ö finns ju inte ens på rumänska)

och en hund iklädd regnkappa med reflexer som rullar runt.

Men det skiter jag O Inka i, haha!!!

Efter det åkte jag med Adi, Linda & Hiro till kliniken, för han är fortfarande under behandling där.

Efteråt stannade jag kvar, satt och pratade med dem och drack kaffe. Det var endast två hundar inne eftersom det snöade ute. (folk går inte till vterinären här när det är dåligt väder ute, så som tur är för djuren...så är det mestadels vackert väder...)

En av de som kom in var en man med en hundvalp på kanske fem månader som han hade hittat på gatan slängd i ett dike och med brutet ben. Han hade varit hos någon annan och opererat det. Han bodde i närheten av denna kliniken, så han kom för han tyckte inte att det verkade ha läkt som det skulle och hunden hade snart bitit av det påsydda förbandet som var till för att skydda de egentliga stygnen.

Eftersom det inte var "min" vet. som opererat och inte visste vad för slags fraktur det var, exakt var det var lokaliserat eller något annat heller för den delen, så rådde han ägaren att imorgonbitti gå tillbaka till den läkaren som utfört operationen och be dem göra en kontrollröntgen.

Denna mannen var jätteorolig och ville verkligen att hunden skulle bli bra.

Det värmer mitt något cyniska hjärta, att se att det trots allt finns hopp där ute...att det trots allt finns människor även här i Rumänien som bryr sig om de stackars små liven som är alldeles ensamma i världen!!

Guldstjärna till denna man från mig!! :)

Scaaaaryyyy!!!

Hur kan någonting som stått/legat på samma ställe i flera timmar bara trilla i golvet med en smäll och gå i tusen bitar???

Jag förstår inte...

...pyttesmå vibrationer i jordskorpan som vi inte känner av eller...

...önskar att jag kunde lite mer fysik i detta läget...

SCAAARYYYY var det iallafall!!!

Så nu är det nog dax att krypa långt under täcket...

Godnatt...

Idag hade Inka besök

Idag hälsade Hiro på och det lektes ganska vilt...

Alla leksaker plockades fram, undersöktes och visades upp...Gissa om någon var trött efteråt...

Haha

Då var Valentinos dag avklarad...

Har aldrig varit någon hängiven alla "hjärtansdag firare", men det blev lite firande igår trots allt!!

Kollade på en film, men efter ett glas vin och en halv kladdkaka så förflyttade jag mig in med datorn och hunden till sängen för att se slutet på filmen...vad händer??? Jo, jag somnar och missar slutet på filmen (och det brukar ju aldrig hända hmmmm).

Vaknar mitt i natten av att någonting brummar sidan om huvudet...stackars datorn, vad trött den måste ha blivit!!

Kan tyckas deprimerande kanske, men det var självvalt.

Så tyck inte synd om mig för all del...;)

Tillåt mig att presentera...

F.d Filuren, numera Hiro i sitt nya hem med sin nya familj!!! :):):)

Adi & Linda "Dagens Hjältar"

Önskar er All Lycka med ert beslut och många fina år ihop med människans bästa vän,
er nya bästa vän!!!

Filuren har hittat hem:D

Det har snöat oavbrutet hela dagen, och det snöar än...

Det är kalaskul att busa i snön tycker Inka!!!

Har tänkt på stackars lille filuren hela dagen. Han sitter ute i kylan och fryser...och inatt kommer det att vara jättekallt :(

Jag minns när jag var ute och promenerade med honom och en duva flög förbi och sket mitt på hans nos. Då tänkte jag att "han måste ju vara en riktig turhund".

Det visade sig vara rätt, för han har redan fått ett hem!!!!

Så han behöver inte frysa mer och han behöver inte vara hungrig mer.

Det är inte vilket hem som helst han har fått...han har fått ett riktigt bra hem...det bästa han hade kunnat önska sig.

Ingen är gladare än jag...förutom kanske han då :D

Vi har precis varit och hämtat hem honom och han skulle hem och bli badad med schampo som luktar "äppleskrutt". Han kommer att sova i en varm och go lägenhet inatt, hans lilla mage kommer att vara full med mat och han kommer att bli kelad med hela kvällen...

Nytt koppel har han fått och matskålar och hela kittet.

Snö i timisoara

Det har snöat hela dagen, inte sådär vackert som på film direkt... Utan blaskigt, slaskigt, taskigt, skit snöblandat regn. Ja, kasst har det varit. Jag som hade en nystädad lägenhet och en nytvättad hund, passade alldeles utmärkt. Tur att jag inte tvättade bilen för den tvättar sig ju själv nu haha.

Var orolig för Filuren, att han var blöt och kall. Funderade hur jag skulle kunna konstruera någon slags hundkoja/lä åt honom. Vill man ha nånonting gjort, då tar man med sig Linda. Hon är tillräckligt finurlig och praktisk för att kunna bygga något utav ingenting!

Så jag och Linda åkte dit för att kolla till honom (sablar att detta vädret skulle komma just nuuu...) Allt var bra med honom, han var torr som snus där han låg på sin filt. Så hundkojan var inget panikprojekt.

Linda hade full skyddsmundering på sig och såhär söt var hon :D

Var uppe på DSV (=directia sanitar veterinar) och hälsade på en bekant, och fick de här...:) Och eftersom Adi har ett mikroskop hemma, så tänkte vi leka veterinär någon dag, ta ett nytt prov och se om vi hittar något suspekt (bara det kan sluta snöregna så någongååång)

Har varit på bio ikväll och sett Revolutionary road och den var såååå seeeg, så se FÖR FARAO inte den!!!!

Såhär trött gjorde den mig nämligen...

Godnatt :)

Vaknade alldeles försent imorse. Vilken chock jag fick!!!

Jag hoppade rakt in i kläderna och sprang ut med Inka, som fick uträtta sina behov halvspringandes stackar´n.

Bajsa...det fanns det inte tid till vill jag lova.

Snabbt upp igen, ring en taxi och iväg!!! Kom i tid till labben tack och lov.

Vid elva fick jag en sprängande huvudvärk och då slog det mig att jag inte ens hade druckit kaffe imorse.

Slutade vid tolv och hälsade på "filuren" som hade det jättebra.

Diana skämmer bort honom så han mår som en prins och hon har readn lärt honom "sitt".

Sen slog det mig plötsligt att jag ju faktiskt har en hund hemma som väntar på mig och säkerligen behöver gå ut.

Så jag gick hem och hämtade henne, sen stack vi ut i parken och lekte en timme.

Så här såg Inka ut när vi kom hem...

Och så här såg jag ut. :D

Så nu passar det kanske bra att ta tag i den där listan jag skrev, tvätta hunden, tvätta kläder, städa lägenheten och tvätta mig själv haha :D

Fast först ska jag lägga mig ner och fokusera på att få bort huvudvärken.

Hörs

Förslag på hundnamn?

Jag har total idétorka, så filuren har varit namnlös i två dagar...

Vad ska han heta?

En ny familjemedlem kanske...?

Efter att ha haft en tuff tentaperiod den senaste månaden, såg jag fram emot att vila upp mig, städa lägenheten, tvätta bilen, tvätta hunden, kolla på massor av filmer och bara mysa på sofflocket.

Vad händer då???

Jo denna lilla filur dyker upp från ingenstans när jag och Inka var ute på promenad.

Är han inte söt så säg??Jag såg att han hade någon typ av hudåkomma, var rädd att det skulle vara Demodex.

Ville inte att Inka skulle bli smittad av något så jag vågade inte ha honom här hemma.

Han fick följa med oss hem dock där han fick mat och vatten. Sen ville han inte gå ut ur lägenheten igen.

Pratade med en vän som ställde upp med sovplats åt det lilla livet, då hon bor i villa och har trädgård.

Han blev jätteledsen när jag lämnade honom där igårkväll, men desto gladare var han imorse när han återsåg mig!!!!:)

Så idag har vi varit ute en lång promenad, varit hos veterinären

(som inte hittade något i sitt lilla mikroskop)

Och eftersom han var så duktig hos vet, så fick han en av Inkas leksaker.

Gissa om han var tacksam??!!!

Återkommer imorgon med full redogörelse för vad som kom fram i veterinärbesöket.

Nu e det dax för maria & inka mys i soffan!:)

Sovgott