Begravningen

Nu har jag kommit hem från begravningen.
Planen att gömma mig bakom mina stora solglasögon gick i stöpet, för så fort vi kom in på kyrkogården gick solen i moln...
Det var mycket folk och massor med blommor. Först gick vi in i kapellet, där den öppna kistan stod. Alla fick vi varsitt ljus som vi tände. Kören sjöng och de efterlevande grät vid kistan. Leni sade att jag skulle gå fram och beklaga sorgen, så det gjorde jag och kramade om farfars syster (den avlidnes mor) som stod vid kistan och grät. Då bröt hon ihop och började gråta ännu mer.

Stod där som ett fån i mitten med allas blickar riktade mot mig och visste inte vad jag skulle säga eller vart jag skulle ta vägen och jag blev alldeles tårögd... Sökte efter Lenis blick och hittade den. Hon vinkade tillbaka mig, så jag gick därifrån. Efter det så gick vi ut på kyrkogården igen och kistan bars ut. Det hölls gudtjänst i säkert en timme. Höll mig i bakgrunden med Sorina och Mircea.
Snacka om kallt! Hade bara min tunna jacka på mig och frös nästan ihjäl. Plötsligt kom solen fram mitt under gudstjänsten och den lyste rakt på Rake som låg i den öppna kistan. Efter detta, så tågade vi till graven och kistan skulle sänkas ner i jorden. Alla de släckta ljusen kastades ner i kistan (antar att det kanske är något med att den döde behöver dem...? Ska ta reda på varför de gör så..) Det började duggregna och kören sjöng igen.
Sen när vi gick mot utgången, så fick var och en ett paket med en fralla och nån slags pudding. Sen var det dags att bege sig till pomana, som är en middag som hålls för att hedra den döde och förhindra att han svälter på andra sidan eller nåt...fattar inte riktigt vad det innebär, men jag tror ju inte att den avlidne bryr sig om sånt eller känner hunger på andra sidan... Jag tog min genomfrusna kropp och körde hem och köpte mig en saworma istället, som jag just har ätit upp.