Jag kan inte förstå att melodifestivalen blivit en sån stor grej??!
Den har blivit som en jädra adventskalender (öppna en lucka varje lördag fram tills den stooora dagen) med utröstningar och skvaller och disskusioner kring hela spektaklet. För ett spektakel är vad det är.
Jag har inte bänkat mig framför melodifestivalen sen "Fyra bugg och en coca-cola" och det var 1987!
Sedan dess har det hela urartat skulle väl jag säga...eller är det bara det faktum att man blivit äldre och inte vet att uppskatta riktigt fin underhållning...?
Nu ska jag inte undanhålla att jag en gång sedan jag kom hit plötsligt fick för mig att tillsammans med Linda sätta mig och titta på eländet. Det kändes ju så svenskt och man saknade Sverige, så av sentimentala skäl satte vi oss tillrätta med den obligatoriska chipsskålen på bordet och varsin drink i handen medans tv:n gick i bakgrunden. Det enda jag minns av hela skiten var Charlotte Perellis bling bling klänning som bländade mina stackars ögon, jag minns inte ens vilket land som vann. Så...så bra var det!! Och i den stunden bestämde jag mig för att bojkotta detta program för all framtid!!!
Men jag har förstått att hemma så bänkar sig gemene man i soffan med ett gäng vänner, chips, godis och ett gäng groggar för att sedan sitta där i x antal timmar och glo. Men jag undrar om man verkligen tittar på det eller man bara har det på för sakens skull?? Kanske blir det så när man har barn...? Jag menar, då kan man ju maskera och säga att det är barnen som vill se det... jag säger bara:
Sverige, byt ut spektaklet mot ett sällskapsspel den 14:e och umgås istället!
Schlager för mig är en varningsklocka...en varningsklocka som tjuter i öronen: Maaaaria, nu är klockan sent och du har druckit ett par glas för mycket. Dags att pallra dig hem, inte stå här och skaka rumpan till "oa hela natten"!!!
Men jag måste medge att det var ett bra tag sen sist den var tvungen att väcka mig ur min schlagerdans hahaha.
Nu och då
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar