Operation

Imorse efter att jag vaknat i anständig tid, skypat lite med Maggi och druckit mitt kaffe, så begav jag mig iväg till vet. för att köpa frontline, avmaskningsmedel och dyl.
Det är fint väder ute, så jag passade på att lämna in bilen för tvätt och promenerade med Inka till kliniken. Väl där så fick jag stå i receptionen och prata med gubben som stod i luckan.
Dr. M var upptagen, stressad och verkade nämnvärt irriterad när han kom farandes ut i väntrummet en snabb sväng mellan två patienter. Efter att receptionsgubben malt på om ditten och datten i säkert en kvart, så berättade han att vet. var i operation och undrade om jag inte ville gå in och titta. Det ville jag givetvis! Men vart tusan skulle jag göra av Inkusen??

Tog henne med mig bort och hämtade bilen som var tvättad och klar. Körde tillbaka till kliniken och lämnade henne i bilen. Skyndade mig in till M och frågade om han behövde hjälp. Han blev enormt glad och sade att jag inte kunde kommit lägligare. Hunden hade precis blivit sövd och jag slungades huvudstupa in i operationssalen. Jag fick agera hans högra hand i denna akutsituation. Snacka om att mitt adrenalin flödade!!! Operationen gick bra men hunden lade av att andas, när vi suturerade (sydde) den subkutana vävnaden. Jag blev beordrad att ge hjärtmassage för att stimulera hjärtat medans doktorn förberedde en kanyl. Han började andas igen, vilken lycka!! Andra gången han fick hjärtstillestånd, var när vi suturerade huden. Dr. M bad mig fortsätta sy medans han försökte få igång hjärtat igen. I teorin är det en sak och i praktiken en helt annan...Jag kände det som att jag hade världens största elefanthänder som skulle försöka få igenom världens minsta nål igenom världens tjockaste skinn. Men det gick helt okej för att vara amatör som jag.

Ägarna var vänner till doktorn, så kvinnan var med i operationssalen under tiden.
Jag ville inte ställa en massa frågor i hennes närhet, så jag vet inte varför eller med vilka symptom hunden kommit in. Förutom hepatit som jag fick veta att den hade, så såg jag med egna ögon att mjälten var enormt förstorad och den hade snurrat sig runt "gastrosplenic ligament". Buken var full av blod. Doktorn undrade om det inte kunde vara så att hunden fått i sig gift av något slag eller ett kraftigt slag mot mjälten.
(Warfarin som finns i råttgift har en antikoagulerande effekt, så det kan ju vara en orsak till den inre blödningen.)

Dessvärre dog hunden där och då, på operationsbordet medans jag var ifärd med att sy de sista stygnen. Ägarna var förvarnade om att chanserna att han skulle klara sig igenom en operation var väldigt små, men de var ändå ledsna såklart och grät floder. Det var väl den jobbigaste biten...

Det var en timme efter stängningsdags och vet. var tvungen att rusa iväg för han skulle göra ett par hembesök. Men han lovade mig att nästa gång vi ses, skulle vi sitta ner och han skulle dra hela historien om hunden och allt vad den led av sedan innan. Jag vill väldigt gärna veta, eftersom jag sitter som ett frågetecken och undrar en massa?

Kom ut till Inkusen som suttit en och en halv timme i bilen stackaren. Som tur är så är det himla kallt ute, bilen stod i skuggan och jag hade öppnat två rutor litegrann för säkerhets skull. Hon sov så fint och hade det jättegott, så jag oroade mig helt i onödan!