Har hämtat Donna

Uppmärksam Donna


Igår slutade jag klockan tolv. Satt ute på loftgången och hade ingenting att göra.

Bestämde mig för att hämta Donna. Egentligen hade jag inte tänkt göra det förrän på påsklovet, men har man inget att göra, så skaffar man sig...iallafall om man är jag!

Jag satt och byggde upp en romantiserad bild av hur eftermiddagen skulle bli. Jag skulle hämta henne, sen skulle vi gå ut med Inka i parken och leka. Allt skulle vara så fint...

Istället kom jag hem tre timmar senare svettig, blåslagen (då jag snubblat som vanligt), med en nerspydd bil, en nerspydd tröja, en rädd liten valp som inte vet hur man går i koppel. Men hon anpassade sig väldigt fort när vi väl kom hem. Hon kände sig trygg i lägenheten nästan direkt. Mike kom och hämtade Inka på kvällen och de var ute i minst två timmar. Då passade jag på att bada Donna och mig själv, sen somnade hon på min mage och vi sov som två grisar tills Inka kom hem igen. :)

Jag ska inte behålla henne, hon sitter bara i karantän hos mig tills hon ska hem till sin familj i Sverige som väntar på henne. Ville inte att hon skulle sitta hos uppfödaren fram tills sommaren, utan tänkte att jag skulle ta henne sålänge och socialisera henne med olika folk och miljöer. Hon var väldigt skeptisk mot mig igår när jag hämtade henne, men nu följer hon mig som en skugga vart jag än går och söker skydd bakom mina ben mot alla i hennes värld tänkbara faror. Och i hennes lilla värld finns det mycket okända faror som lurar. Vi får jobba lite på att vänja henne vid nya saker och okända människor. Hon är ju trots allt fem månader och har fram tills nu suttit i en liten inhägnad med sina tre syskon i ett dunkelt uthus. Så för henne är allting nytt och skrämmande. Man märker att hon är van vid andra hundar, så de har hon inga problem att umgås med. Hon gillar Inka.

Om Inka gillar henne är svårt att säga för hon var jätteledsen på mig igår att jag hade mage att komma hem med en annan hund. Imorse var hon mest bara besvärad, men det går bättre och bättre och hon flyttar sig inte längre när Donna lägger sig bredvid henne.

Inka surar...

Det går bättre och bättre!