Idag tog jag med los perros till skolan. Sanningen att säga så försov jag mig imorse... För att kunna komma försent samt ha en ursäkt, så tog jag med två patienter Inka och Donna vill säga). De fick inget att äta innan vi åkte. Likväl spydde Donna i bilen. Jag kör runt i värsta kräkbilen just nu...fy sjutton!!
Inka har ju fortfarande rinnande ögon efter en veckas behandling, så jag tänkte att de skadar ju inte att kolla upp det.
Inkas ögon undersöktes och det såg fint ut, men hon fick ett par andra droppar. Till sin rinnande näsa fick hon ytterligare droppar. De skulle ta foto i skolan, så hon fick ställa upp och agera fotomodell. Medans de gjorde det, lyssnade en av lärarna i intern medicin på hennes hjärta och lungor (samma dr. som förra våren behandlade henne för lunginflammationen hon hade). Han sade att den vänstra lungan lät lite suspekt, men att det inte behövde vara något alls.
Vi gick vidare till röntgenavdelningen och tog en plåt på hjärta och lungor. Det såg inte jättebra ut, men inte heller illa. Det tycks ha blivit ärrbildning på lungorna...från det att hon gick med lunginflammationen misstänker de... Hon fick iallafall utskrivet piller som hjälper till att höja immunförsvaret och dessutom ska jag fortsätta ge henne vitaminer.
Hade kameran med mig och glömde fotografera...bra va?? Fick med mig röntgenplåten hem, fast den ligger fortfarande i bilen. Ska försöka fota den iallafall. Jag tror dessutom att jag har kvar den gamla hemma i Sverige. Kan vara kul att jämföra dem. Och förresten, hjärtat såg fint ut och det gjorde mig glad!!! För sist var det dessutom misstankar om dilaterad kardiomyopati... Vet inte vad jag ska säga om det...så jag säger ingenting...
Inka var hur duktig som helst. Lät alla lysa henne i ögonen. Fann sig i att sitta på undersökningsbordet och bli fotograferad, fann sig i att ligga på rygg på röntgenbordet. Fann sig i att få tempen uppkörd i ***** och sist men inte minst fann hon sig i att få perianalkörtlarna tömda. Guldstjärna till Inkus för att hon är världens snällaste!! :D
Donna överraskade mig idag. Hon gjorde inte utfall mot någon, men hon morrade litegrann åt några och inte alls åt andra. Konstigt! Och medans jag var med Inka på röntgen, så stannade hon kvar själv med klasskompisarna.
Passade på att väga dem båda två när jag ändå var där... Inka 33 kg och Donna 15 kg.
Nu och då
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar