Who´s the alfa now eeeyyy??

Vår lilla flock på tre var ute och gick. Plötsligt dyker det upp tre gatuhundar framför oss. Den ena var i Inkas storlek och de två andra var lite större än Donna. De kom springande rakt mot oss skällandes med svansarna i vädret. Vi var inne på deras territorium, som egentligen är vårt eftersom vi går den rundan varje dag...
Jag frös till för en sekund och skulle precis vända om, men ångrade mig i samma sekund. Istället sträckte jag på ryggen, drog bak axlarna, upp med hakan och tog ett djupt andetag. Tog tag i hundarnas koppel och satte dem på varsin sida om mig precis bakom mig och började gå med bestämda steg mot den andra flocken. Jag kände hur adrenalinet steg och tänkte kom hit om ni vågar så ska ni få se...ingen hotar min flock. Jag blev uppriktigt förbannad och kände mig inte det minsta rädd. Alla tre hundarna frös till is, men sen satte de igång igen men de sprang inte längre mot oss utan gick.
Jag fortsatte lugnt framåt med en enda tanke i huvudet Ja kom då, våga bara!! De två små hundarna drog sig tillbaka och satte sig en bit bort. Den stora (som var flockledaren) stod kvar med svansen i vädret och stirrade mig rakt in i ögonen. Just i den sekunden undrade jag för mig själv om jag verkligen gjort rätt som inte vänt. Men nu var det försent att tveka. Stirrade stint tillbaka och ropade försvinn med dig till den med den mörkaste röst jag kunde uppbringa. Böjde mig ner och reste mig upp igen.
Den stod kvar ett par sekunder och tittade på mig, sen började den försiktigt att dra sig bakåt lite i sidled. jag kände mig otroligt bestämd och säker på mig själv. Vi fick lov att passera så nära som tio meter bredvid den. Den stod bara och stirrade på oss när vi gick förbi. De två andra hade redan lagt sig ner för att vila. Jag släppte den inte med blicken medans vi gick förbi och mina hundar gick bredvid mig som två små lamm. När vi hade passerat, så började den skälla på nytt, men den kom inte nära oss och svansen stod inte längre rakt upp utan hängde sorgset ner. Snacka om att jag kände mig som världens största starkaste flockledare i den stunden hahaha. Och jag tror att jag befäste min roll som ledare i Inkas och Donnas ögon där och då.

Mina år här i Rumänien har lärt mig hur enkelt hundar fungerar. Allt handlar endast om ens egen säkerhet. Känner man sig minsta lilla osäker, så ska man kanske inte göra som jag gjorde. Eller så får man åtminstone aldrig aldrig någonsin visa det, för då är man körd. De drar sig tillbaka i nio fall av tio om de är normalt funtade i huvudet. Nu inte sagt att jag hade gjort samma sak om det hade varit tio stora hundar. Man får helt enkelt utvärdera faran först.

"It´s all about the energy"