Mitt första år i Rumänien skrev jag dagbok varje dag, för att kunna gå tillbaka och se om saker och ting blivit bättre eller sämre med tiden. Det är jag glad för nu, för det var ett omvälvande år...värt att minnas!
Tänkte dela med mig ett utdrag här:
Detta var dagen då jag anlände till Rumänien, mitt nya hem...dagen då min vardag tog en tvär vändning, ja dagen då jag bytte väg i livet...
"
Ankomst till Rumänien.
Vi har kört i ett sträck idag och vi kom fram kl. ett på natten, så det blev ju ganska sent. När vi kom fram till Rumänska gränsen och skulle hoppa av och handla taxfree, så fick jag syn på alla dräggen där och då slog det mig att jag kommit hit för att stanna. Här ibland dessa människor skulle jag bo de kommande sex åren. Är det kanske ändå ett dumt beslut jag tagit?
Femtio år tillbaks i tiden på endast en dag...
När vi kom fram så hade Leni (pappas kusins fru) bäddat åt mig i deras etta en trappa upp. Hennes mor kom upp med vatten och juice till mig och jag gick nästan direkt och lade mig. Men precis innan dess när jag satt där för mig själv i detta obekanta rum så kom det över mig igen...att detta inte var någon semester, jag var här för att stanna. Kände mig så j-a ensam långt ifrån alla, långt ifrån min familj, min pojkvän, mina vänner, min katt, min gamla lägenhet...ja, allt det som senast igår var mitt liv! Det kändes väldigt tungt i den stunden. Satte mig på knä, knöt händerna hårt och bad om styrka att klara detta. Det kändes bättre efter det och jag slöt mina tunga ögonlock och huvudet sjönk djupt ner i kudden.
"
Å hur känns det nu efter dessa åren ångrar du dej? Eller känns det som det är värt det.
SvaraRaderadefinitivt värt det!:)
SvaraRadera