Nattkavaljerer

Jag öppnade balkongdörren och kände den ljumma kvällsluften. Tittade ner på gatan och fick syn på två nattkavaljerer, stora var de också. De kom gående runt hörnet, stannade till vid vår port, kissade en skvätt på väggen, stod kvar och nosade en stund sen sprang de vidare gatan ner. Nu ska jag gå ut med Inka och det är tur att vi har en utgång mot gatan och en mot gården, så att man kanske lyckas finta dem.... Hon höglöper inte ens ännu, det bådar inte gott detta här.
Så nu ska man försvara hennes dygd i tre veckor. Det lär inte bli lätt.
Men var sjutton är mina nattkavaljerer?? Verkar inte bättre än att jag får be Inkus dela med sig av sina hemligheter...

Godnatt!

Värmen har kommit

Värmenböljan har fullkomligt brakat över en. Vi hade 23 grader i skuggan igår! Jag höll på att avlida i min tunna vårjacka.

Hade en kvinna här som putsade mina fönster och rengjorde min ugn. Mycket kan jag göra själv, men putsa fönster är inte en av mina talanger...

Så istället tog jag Inka och gick ut på promenad. Lämnade inte jackan hemma. Det borde jag ha gjort, för svetten rann av mig. Vi gick till parken. Plötsligt kände jag hur det stack till i örsnibben.

Aj!!!

En mygg***** som bet mig!!!!

Jag skulle gissa att sommaren är här... :)

Navelbråck (op. bild)

Igår när vi hade kirurgilabb, var vi ute på farmen och opererade navelbråck på en ko. Läraren opererade och vi fick hjälpa till. Man fick armbåga sig fram i klungan för att få kunna se någonting. Som tur är så har man fördelen att vara tjej och de flesta killar låter en komma fram eftersom man är kortare. Jag såg hyfsat bra och det var väldigt intressant. Men det är ju inte samma sak som när man väl kommer stå inför situationen och ska göra det själv sen....
Snacka om att man känner paniken över att vara klar om två år... Att ha massor med teori i bagaget och desto mindre praktik. Men kanske där finns någon duktig vet. som tar mig under sina vingar och lär upp mig när den tiden kommer kan man ju hoppas.

Här läggs snittet

(Adis foto som jag lånat)

Inka & Donna

Inkas uppfödare har både riesenschnauzer och rottweiler. Här träffade vi Donna 4 månader gammal. Så söt!!

Nu är det läggdags gott folk...Imorgon är det en helt ny vecka som ligger framför en...

Godnatt!

Vill ha, vill ha, vill ha!!!

Nio stycken riesenflickor på sex månader som inte hittat någon ägare ännu. Alla vill bara ha hanar här i Rumänien och jag kan inte förstå varför. Får mig att tänka på den kinesiska diskrimineringen vad gäller barn!
Att gå runt här och mötas av alla dessa nosar som försöker hälsa och säga "ta mig, ta mig" får mig att undra hur det hade varit att gå runt så på ett utav barnhemmen härnere. Har hört att det är en upplevelse som sätter sina spår och det är jag inte redo att utsätta mig för ännu...

Alla dessa tjejer har vaccinationerna klara och rabiessprutan tagen sedan februari, och i maj kan man göra testet för att påvisa antikroppar mot rabies (som krävs för införsel i Sverige).

Kanske någon annan som också vill ha tänkte jag...?

Jag förstår fortfarande inte att jag lyckades med konststycket att köra därifrån utan att ta en endaste med mig hem...? Inte likt mig...men jag kan ju alltid åka dit imorgon om jag kommer på bättre tankar ;)

"Ta mig med hem"

Nyfriserad

Före

Efter

Jag tycker Inka ser sötast ut när hon är lurvig som en björn. Precis efter att hon blivit klippt har jag svårt att vänja mig vid hur hon ser ut. Men efter ett par dagar tänker jag inte på det längre. Så som hon ser ut klippt ska hon ju se ut...det är Schnauzermodellen haha. Dessutom är det skönt när hon är korthårig, för hon drar inte in så mycket smuts plus att det snart är alldeles för varmt för all den pälsen.

Imorse när vi var ute och promenerade, så gick hon rakt in i en bil som stod parkerad stackaren. Min första tanke (hypokondrisk som man är) var att hon fått försämrad syn eller nån ögonskada. Men sen insåg jag att hon helt enkelt inte såg någonting för allt lurvet som var i vägen hahaha

En trött Inka

Såhär trött var Inka igår när hon kom hem. Hon däckade ute i loftgången och orkade inte ens komma in i lägenheten, så jag lät henne sova därute ett tag.

Vaknade vid halv nio imorse för att sätta mig och plugga lite och hon steg inte ens upp. Vid halv tio kom hon insläntrandes i vardagsrummet och hoppade upp i sin fåtölj för att fortsätta sova.

Nu är klockan snart tolv och hon sover fortfarande.

Det enda som ändras är plats och position.

Kan det vara den förlorade timmen som är orsaken måntro??

Gårdagen

Hängde lite på Dias gård under eftermiddagen. Linda hade gjort en sallad som vi åt, sen drack vi Dias grekiska kaffe. Det var skönt att bara hänga lite. Vädret var som sagt underbart, men det blev lite kallt när solen gick i moln...

L pysslade i rabatterna och D sms:ade med sin prins

Jag passade på att busa lite med Hiro


Leksaker i all ära, men inget slår en gammal petflaska

Vårstädning

Var upp redan klockan åtte imorse, för nio skulle en gubbe komma hit och skulle tvätta mina soffor med en ångtvätt. De blev som nya vill jag lova. Jag satte igång att städa innan han kom och har hållt på tills nu och klockan är två. Ska ha en städtant här på måndag, men hon får tvätta fönstrena för det fixar inte jag. Sen tänkte jag sätta henne på att städa toan och spisen. Därefter är jag redo att möta våren.

Just nu väntar jag på piluttan. Hon är på väg hem med uncle Mike. Han kom och hämtade henne igårmorse när jag pluggade till tentan. Jag var inte hemma förrän kl sex på kvällen (det var en jobbig tenta) och stack direkt till Leni och käkade för jag höll på att tuppa av efter att inte ha ätit på hela dagen. Klockan blev åtta på kvällen och jag var helt slut, så vi bestämde att hon skulle sova över hos Mike. Han har joggat med henne, serverat henne kyckling och ris och badat henne, så hon är ren och fin. Undrar om hon är sugen på att komma hem till torrfodret och tristessen? Det var iallafall jätteskönt att inte ha henne här medans jag städade, men nu saknar jag henne redan...

Utomhus har sommaren kommit och vi har 18 grader, så nu ska jag hoppa in i duschen och sen bär det av till Dias trädgård och sitta lite i solen. Linda är redan där och fixar, donar och planterar.

Jag förstår inte...

Jag förstår inte en sak...jag har haft 1800 besökare denna månaden (de flesta säkerligen samma personer som återkommer). Men jag har bara c:a sex personer som lämnat någon form av kommentar.
Om nu bara dessa sex trogna personer läser min blogg, så innebär det att de har varit här ungefär 300 gånger vardera.

Jag har aldrig utgett mig för att vara något mattesnille, men det verkar ganska otroligt...

Eller jag vet!! Kanske har 1500 personer varit på min blogg en gång vardera och tänkt att fy sjutton vad tråkiga inlägg, och aldrig mer dykt upp igen. Lite mer troligt, men så många har nog inte hittat hit ens.

Skriver jag tråkiga inlägg? Vill ni höra om något annat?
Finns det någon utöver dessa personer jag redan vet som läser denna skiten överhuvudtaget??
Isåfall får du gärna lämna ett litet avtryck innan du går, en kommentar, en hälsning, en fråga, ja vad som helst. Dessutom går det bra att vara anonym...
Enda anledningen att jag har denna sidan är ju för att jag ska kunna hålla en viss form av kontakt med er där hemma. Inte för att jag tror att kreti och pleti är intresserade av min halvtråkiga vardag...
Men är det ingen mer som läser, så kanske jag borde lägga ner skiten och lämna plats i internet för viktigare saker. Ganska enformigt att hålla monolog...

Och nu har jag gnällt klart :) och ska gå och vila huvudet på kudden.

Godnatt!

Inka softar

Vi har haft jättefint väder, men ganska kallt i luften.

Inka har legat och softat på loftgången i eftermiddags medans jag har pluggat.

Det är bästa stället att hänga på tycker hon, får nästan tvinga in henne i lägenheten.

Och ja...hon ska klippas i helgen. Jag är medveten om att det behövs. Men det har varit alldeles för kallt, så jag tyckte inte att det var lönt. Imorse snöade det i c:a 2 min när jag skulle gå till bilen och sen var det strålande väder...skumt!

Cicciolina

Olimpia (min partner in crime från det fruktansvärda hundsheltret där vi skulle hjälpa till volontärt) kom till bilddiagnostiken imorse med en liten pekinesblandning som förra veckan dykt upp utanför hennes hus. Hon har matat hunden varje dag och igårkväll hade den börjat halta. O (är en utav de få) som värnar om framförallt gatuhundarna och verkligen försöker hjälpa dem så gott hon kan!

Dags att bli röntgad
Väntar på plåtarna
Inga synliga skador på röntgenplåtarna

De misstänker ledinflammation. Förutom benet, så tycks där inte vara något annat fel på henne.

Här vilar hon ut i buren medans vi har labb i intermedicin.


Detta är en ung hund, kanske ett-två år. Hon har haft en ägare och är van vid människor, van vid att bli buren i knät och väldigt lugn i temperamentet. Hon har inte varit ute lpå gatan länge, det är hon alldeles för fräsch för. Oftast är de mycket smutsiga och luktar framförallt smuts.

Kanske har hon bara blivit borttappad, men troligtvis utslängd när någon tröttnat på henne,

Vi får försöka hitta ett hem till henne och under tiden bor hon hos O. Hon kan inte ta henne med sig till sitt föräldrahem på landet, för där har hon redan femton hundar. Om hon ska hem i helgen, så har jag lovat att passa henne under tiden.

Någon som vill adoptera en söt liten tjej?

Lost Art Of Murder

Mi Lajki!

Pluggångest

Det är så synd om mig just nu....måste plugga världens absolut tråkigaste ämne som finns!
Det är därför jag har dragits med denna tentan i all evighet. Jag har helt enkelt inte kunnat förmå mig själv att sätta mig ner och läsa något som är så booooring och som jag dessutom vet att jag inte kommer att ha användning för!!!

Men nu måste jag ta tag i det... precis som allt annat man skjuter upp, så försvinner det inte av sig själv och till slut sitter man där med kniven mot strupen!

Jag som har det nya desperate housewives avsnittet som bara väntar på att bli tittat på...
Så säger mitt samvete att jag inte får titta på det.
Har suttit och pratat på skype i säkert en timme, ville inte avsluta samtalet... Försöker dra ut på allt som innebär att jag inte måste sätta mig ner och öppna boken. Så därför ska jag nu gå ut med Inka en sväng. Och när jag kommer tillbaka är jag förhoppningsvis peppad och entusiastisk och vill inget hellre än att plugga...man kan ju hoppas iallafall...

Tentaresultat

Har precis kommit hem från dagens labblektioner och varit ute med Inkus en runda.
Tentan jag berättade om i fredags fick jag svar på idag och det gick mycket bra!!
TJOHOO!! Gissa om jag är glad!!! Only one more to go!!!

Nej, nu ska jag laga lite käk för jag måste äta frukost/lunch/middag i ett. Känns som jag ska svälta ihjäl just nu. Skriver kanske lite senare ikväll...

Inka & Rhea

Så har vi kommit hem från torget.

Där fanns valpar i alla storlekar och kulörer till salu.

Smockfullt!!

Inkas uppfödare berättade att han har nio riesenvalpar och fem rottweilers hemma.

Han hade bara två riesen och fyra rottisar med sig till torget.

Han var förtvivlad, för att han inte blir av med dem.

Riesenschnauzrarna är nästan sex månader (halva Inkas storlek) och det blir inte lättare att sälja dem ju äldre de blir...

Han kommer förmodligen att få ge bort dem gratis, vilket därmed drar ner kvalitén på de blivande ägarna.

Det bisarra i sammanhanget är att i lördags när jag var på kliniken, så var han där med sin ena rottweilertik för att inseminera henne...

Ja, man kan ju undra hur folk tänker ibland...??

Givetvis glömde jag att jag hade kameran med mig, så den låg tryggt i fickan tills jag kom hem till Leni för att äta middag. Knäppte några foton på Inka och Rhea.

De två kommer inte överdrivet bra överens, de skulle aldrig leka ihop t.ex.

Det enda de har gemensamt är en brinnande passion för bollar!

Rhea är inte vidare social och dessutom har hon en skruv lös.

Men hon har sina stunder, då hon kan vara jättegó!

Och så gillar hon mig skarpt, så jag borde väl känna mig hedrad

I guess...

Ännu en morgon

Sol utanför fönstret.. Kall luft smyger sig in igenom en öppen balkongdörr.
Svart hett kaffe ryker ifrån koppen.
Kalla händer möter varm kopp, omsluter den, för den mot läpparna, smakar av.
En kall blöt nos puttar på ett lår, ett par mörka ögon tittar upp med fordrande blick som säger jag vill gå ut...nu!
Sömndruckna ögon plirar mot en datorskärm.
Kaffet hjälper till att vakna.
Så...Godmorgon!

Nu ska jag och Inka bege oss till torget där de säljer valpar...ja, ni hörde rätt folk!
De säljer små valpar på torget, renrasiga och blandisar i alla priser och klasser.
Inte klokt!
Inkas uppfödare står där just nu, har hört att han inte har blivit av med alla i kullen så nu försöker han sälja dem som några jädra grönsaker...
Så jag tänkte åka dit, titta på valparna (hoppas kameran hinner ladda klart tills dess) och prata med honom lite. Han brukar hjälpa mig att klippa Inka och det behövs nu vill jag lova!

Operation

Imorse efter att jag vaknat i anständig tid, skypat lite med Maggi och druckit mitt kaffe, så begav jag mig iväg till vet. för att köpa frontline, avmaskningsmedel och dyl.
Det är fint väder ute, så jag passade på att lämna in bilen för tvätt och promenerade med Inka till kliniken. Väl där så fick jag stå i receptionen och prata med gubben som stod i luckan.
Dr. M var upptagen, stressad och verkade nämnvärt irriterad när han kom farandes ut i väntrummet en snabb sväng mellan två patienter. Efter att receptionsgubben malt på om ditten och datten i säkert en kvart, så berättade han att vet. var i operation och undrade om jag inte ville gå in och titta. Det ville jag givetvis! Men vart tusan skulle jag göra av Inkusen??

Tog henne med mig bort och hämtade bilen som var tvättad och klar. Körde tillbaka till kliniken och lämnade henne i bilen. Skyndade mig in till M och frågade om han behövde hjälp. Han blev enormt glad och sade att jag inte kunde kommit lägligare. Hunden hade precis blivit sövd och jag slungades huvudstupa in i operationssalen. Jag fick agera hans högra hand i denna akutsituation. Snacka om att mitt adrenalin flödade!!! Operationen gick bra men hunden lade av att andas, när vi suturerade (sydde) den subkutana vävnaden. Jag blev beordrad att ge hjärtmassage för att stimulera hjärtat medans doktorn förberedde en kanyl. Han började andas igen, vilken lycka!! Andra gången han fick hjärtstillestånd, var när vi suturerade huden. Dr. M bad mig fortsätta sy medans han försökte få igång hjärtat igen. I teorin är det en sak och i praktiken en helt annan...Jag kände det som att jag hade världens största elefanthänder som skulle försöka få igenom världens minsta nål igenom världens tjockaste skinn. Men det gick helt okej för att vara amatör som jag.

Ägarna var vänner till doktorn, så kvinnan var med i operationssalen under tiden.
Jag ville inte ställa en massa frågor i hennes närhet, så jag vet inte varför eller med vilka symptom hunden kommit in. Förutom hepatit som jag fick veta att den hade, så såg jag med egna ögon att mjälten var enormt förstorad och den hade snurrat sig runt "gastrosplenic ligament". Buken var full av blod. Doktorn undrade om det inte kunde vara så att hunden fått i sig gift av något slag eller ett kraftigt slag mot mjälten.
(Warfarin som finns i råttgift har en antikoagulerande effekt, så det kan ju vara en orsak till den inre blödningen.)

Dessvärre dog hunden där och då, på operationsbordet medans jag var ifärd med att sy de sista stygnen. Ägarna var förvarnade om att chanserna att han skulle klara sig igenom en operation var väldigt små, men de var ändå ledsna såklart och grät floder. Det var väl den jobbigaste biten...

Det var en timme efter stängningsdags och vet. var tvungen att rusa iväg för han skulle göra ett par hembesök. Men han lovade mig att nästa gång vi ses, skulle vi sitta ner och han skulle dra hela historien om hunden och allt vad den led av sedan innan. Jag vill väldigt gärna veta, eftersom jag sitter som ett frågetecken och undrar en massa?

Kom ut till Inkusen som suttit en och en halv timme i bilen stackaren. Som tur är så är det himla kallt ute, bilen stod i skuggan och jag hade öppnat två rutor litegrann för säkerhets skull. Hon sov så fint och hade det jättegott, så jag oroade mig helt i onödan!

Tenta

Hade tenta igår. Tentorna går till som såhär, antingen är det flervalsfrågor eller muntliga/skriftliga då man tar en lapp med två-tre frågor och ska skriva allt om de ämnen man har dragit.
Personligen tycker jag att flervalstentorna är enklare, lättare att dra sig till minnes vad man läst när man ser frågorna. De andra är desto värre, då man i berättelseform ska återge allt. Det innebär att man måste plugga än mer för att minnas när man sitter med ett blankt papper framför sig.
Denna tentan var skriftligJ Jag drog min lapp...nr 7...när jag såg det blev jag desillusionerad direkt (gillar inte att dra en 7:a, det brukar aldrig bli bra).
Jag skulle beskriva klinisk symptombild, patologi och labbdiagnostik i Rabies och Lyme-borrelios (etiologi, epidemiologi, patogenes, symptombild, patologi, diagnosställning, profilaxi, bekämpning...ja allt helt enkelt) Ganska bra ämnen, som jag tyckte att jag kunde.

Men när jag väl satt där, så började alla sjukdomar jag läst att snurra runt i huvudet. jag kom ihåg lite av varje och jag var inte längre säker på vilket som hörde till vilken sjukdom.
Patogenesen på Lyme-borrelios var väldigt kort. Jag beskrev den och tänkte att det kan ju inte vara allt...måste vara något mer. Mitt minne var helt blankt!! Tänkte så hjärncellerna slog bakut. Ingenting!!! Nåväl, till slut kom jag på fortsättningen...trodde jag. Så jag fortsatte min egenhändigt påhittade version (som jag läst i en annan sjukdom). De två halvorna av olika patogeneser blir ju ingenting ihop! Tusan vad sné jag var efter tentan när jag upptäckte mitt ödesdigra fel!!!
Så på måndag lär jag väl inte få något glädjande besked... Så vad har jag då lärt mig av detta? Lita på ditt minne Maria!

Dagsutflykt till Pischia

Filmklipp från förra våren då vi var i Pischia en söndag och grillade. Mys på hög nivå!

Längtar till värmen kommer på riktigt, helgutflykter, grillat, varma sommarkvällar på unirii, brunch, Isfrappe i Dias trädgård, långa kvällspromenader med Inka....och jag kan fortsätta i evigheter.

Bloggbeskrivningen

Jag har tänkt att jag skulle ändra min bloggbeskrivning.

"Att vara svensk i Rumänien" känns inte som en bra beskrivning, för bloggen handlar väl mest bara om att vara "Maria i Rumänien".

I vissa situationer blir det så uppenbart med kulturskillnaderna, men det händer mig mer och mer sällan. Efter snart fyra år här, känner jag mig ganska hemma trots allt.
Har ju lägenhet, vardag, vänner ja nästan hela mitt liv här just nu. Man står med en fot i varje land skulle man kunne säga...

När man kommer hem, så känner man sig i ofas. Alla andra har gått vidare med sina liv, gift sig och skaffat barn. Man bor plötsligt hemma hos päronen igen och har inget jobb, inga pengar och massor med tid!

Men det var inte vad detta inlägget skulle handla om...ni har kanske förslag på en ny beskrivning av bloggen?

"Stevie väder"

Idag är det "Stevie väder" (underbart alltså).

Har duschat, tvättat håret och satt på stevie i vardagsrummet (på HÖG volym),

så nu snurrar jag runt i virvlar med turbanen på huvudet :)

Ska snurra in i badrummet och göra mig iordning innan jag ska ut

Allt kan hända på en Stevie-dag!!!

Hej sålänge...

Jag är blott en traumatiserad pudel, det är min ägare som har problem...

Idag luftas dvärgpudlarna, håll alla stora hundar inomhus!!!

Full av förhoppningar om en bra dag, tog jag Inka och gick ut. Hon brukar springa ut lös på gården, kissa och sen kopplar jag henne innan vi går vidare. Det har aldrig varit något problem förrut. Men idag var en gammal pensionärs gubbe ute och rastade sin svarta dvärgpudel på vår gård. Jag fick syn på dem och kallade på Inka. Hon kommer alltid annars, men idag bestämde hon sig för att vara obstinat!! Hon tittade på mig, tvekade en sekund men bestämde sig för att gå fram till pudeln. Hon stannade dock två meter ifrån dem. Gubben fick panik, tog tag i pudelns koppel och började svinga den runt i selen en meter från marken samtidigt som han vrålade till mig att ta bort min hund. Hans hund började givetvis morra och skälla i rena förskräckelsen stackar´n. Inka tyckte genast att situationen blev väldigt intressant och började jaga runt efter den andra hunden samtidigt som gubben fortsatte snurra och hunden skälla. Vilken syn!!! Jag hann fram och tog bort Inka. Sen började han...gick loss och skällde och skulle polisanmäla mig för att jag hade hunden lös bla bla bla. I samma sekund kom en annan svart liten dvärgpudel springande i full fart (lös vill jag påpeka). Och jag sade till honom: Den där då?
Hans svar: Men det är en liten hund! Jaha, då räknas det inte eller??? Jag orkade till slut inte fortsätta diskussionen, kände att det inte tjänade något till...

Vi kom fram till parken och där var en tredje pudel...en vit denna gången. Damen som promenerade den började prata med mig, så jag tog ut hörlurarna ur öronen och tänkte, Vad nu då?? Hon undrade om vi inte kunde gå åt ett annat håll, för hon hade tänkt gå detta hållet genom parken. Eftersom hennes hund är rädd för stora hundar och blir ilsken, så ska alltså jag ta min stora hund och gå någon annanstans... Behöver jag säga att jag i den stunden kokade av ilska??

Konstigt att de små hundarna är rädda för de stora, när de blir utsatta för traumatiska händelser som att bli svingade rakt upp i luften och får dingla där samtidigt som ägaren vrålar rakt ut varje gång de ser en stor hund... Så när det är fint väder ska pudlarna luftas och alla stora hundar hålla sig inne...mmmhhmmm.

När ska folk fatta att det inte bara handlar om storleken???

Nu ska jag lugna ner mig en aning, för jag tror fortfarande att dagen blir bra.

Den är ju inte slut än på ett tag :)

En ny morgon

Det är morgon. Slår upp mina ögon som träffas av solens sken.
Hela rummet är upplyst som vore det en högsommar dag.
Tittar på klockan...9.56. Har lyckats vakna innan klockan 10 utan att ställa alarmet.

Det är väl en ganska lagom tid att vakna när man gått till sängs vid 01.30.

Går ut i köket för att sätta på kaffe, travar av disk. Vänder bort ansiktet från eländet.
Går in i vardagsrummet, försöker se ut, fönstrena är grå av smuts. Vänder bort ansiktet från eländet. Dags för en grundlig vårstädning kanske? Inte idag. Ja, det skulle vara disken då. Fönstrena ger jag mig inte på i första taget, vem vet...till slut behöver jag kanske inte persienner längre :)

Kaffet är klart, slår upp en kopp av det svarta guldet. Går fram till datorn och sätter igång den.
Tänkte på en sak igårkväll, varför ska man hålla inne med saker man vill säga, skjuta upp saker man vill göra?

Vem vet om morgondagen finns?

Nu har jag fått en ny morgon och det är jag tacksam över. Ska försöka göra det bästa utav den!
Ta vara på den, inte gnälla över allt som är dåligt. Fokusera på allt jag har och är!
Känner mig inspirerad, ny. Det känns som något bra ligger i luften, jag håller mitt huvud högt och blickar framåt!

Hallå dagen, här kommer jag!!!

Tjejkväll

Idag var det dags för tjejkväll.

Vi åt pastasallad, drack vin, snackade skit och tittade på gamla sex & the city avsnitt.

Verkligen jättemysigt!! Det var längesedan sist...

Jag är lyckligt lottad som funnit så bra vänner här! :)

My Ladies

Chocolatecake with peanutbutterfrosting...mäktigt!!
Sex & the City
Inka: Jag vill oxå vara med och dricka vin!!!
Man blev lite slö efter vinet och kakan :)

Mina Kvarter

Begravningen

Nu har jag kommit hem från begravningen.
Planen att gömma mig bakom mina stora solglasögon gick i stöpet, för så fort vi kom in på kyrkogården gick solen i moln...
Det var mycket folk och massor med blommor. Först gick vi in i kapellet, där den öppna kistan stod. Alla fick vi varsitt ljus som vi tände. Kören sjöng och de efterlevande grät vid kistan. Leni sade att jag skulle gå fram och beklaga sorgen, så det gjorde jag och kramade om farfars syster (den avlidnes mor) som stod vid kistan och grät. Då bröt hon ihop och började gråta ännu mer.

Stod där som ett fån i mitten med allas blickar riktade mot mig och visste inte vad jag skulle säga eller vart jag skulle ta vägen och jag blev alldeles tårögd... Sökte efter Lenis blick och hittade den. Hon vinkade tillbaka mig, så jag gick därifrån. Efter det så gick vi ut på kyrkogården igen och kistan bars ut. Det hölls gudtjänst i säkert en timme. Höll mig i bakgrunden med Sorina och Mircea.
Snacka om kallt! Hade bara min tunna jacka på mig och frös nästan ihjäl. Plötsligt kom solen fram mitt under gudstjänsten och den lyste rakt på Rake som låg i den öppna kistan. Efter detta, så tågade vi till graven och kistan skulle sänkas ner i jorden. Alla de släckta ljusen kastades ner i kistan (antar att det kanske är något med att den döde behöver dem...? Ska ta reda på varför de gör så..) Det började duggregna och kören sjöng igen.
Sen när vi gick mot utgången, så fick var och en ett paket med en fralla och nån slags pudding. Sen var det dags att bege sig till pomana, som är en middag som hålls för att hedra den döde och förhindra att han svälter på andra sidan eller nåt...fattar inte riktigt vad det innebär, men jag tror ju inte att den avlidne bryr sig om sånt eller känner hunger på andra sidan... Jag tog min genomfrusna kropp och körde hem och köpte mig en saworma istället, som jag just har ätit upp.

Godmorgon

Idag är det hög klar luft och strålande solsken, men lite kallt dock.
Kom hem med Inka för en liten stund sen.
Nu ska jag äta något snabbt, leta fram några svarta kläder och bege mig till begravningen.
Tur att det är sol, så att jag kan bära mina solglasögon.
Kan vara skönt att gömma sig bakom dem...

HOME

Sitter och längtar mig bort.

Drömmer mig hem.

Saknar.

Undrar.

Vill.

Pekar med fingret på bilderna

och säger som E.T skulle ha gjort.

" Maria. Phone home"

Det testas kunskaper så det står härliga till...

Vi hade två labb prov/test eller vad man nu ska kalla det idag. Först ett i parasitologi där vi skulle göra varsitt avföringsprov enl. willis metoden. När det var klart, skulle vi undersöka det i mikroskopet och säga vad för slags ägg det var och från vilken klass, familj etc..

Sedan fick vi undersöka varsitt färdigt utstryk och säga vad för mask vi såg där och ifall det var en hon- eller hanmask.

Det var inte särskilt lätt, men det gick ganska bra...

Värre var det med flervalstestet vi skulle göra sen. Där fanns en massa frågor från förra terminen också och en hel del utav den informationen vet jag inte riktigt vart den har tagit vägen...? Man får kanske hoppas på lite tur, men det brukar jag inte ha när det gäller att gissa rätt.

Sen var det prov i infektions sjukdomar och det gick väldigt bra!

Ibland blir man bara så trött på de och deras förbaskade prov... rena lågstadie fasonerna.

Borde ju räcka att man har en praktisk och en teoretisk tenta i varje ämne per termin.

Fubickar är de som vi brukar säga i Skåne...

När döden knackar på...

Idag har en släkting till mig här i Rumänien gått bort. Han dog av en hjärtinfarkt i natt.

Det hände plötsligt och gick fort. Känns svårt att förstå att någon verkligen bara kan försvinna, att man inte får se den personen igen. Att man plötsligt bara sitter med en massa minnen kvar... Mycket märklig känsla!

Tänker på hans stackars familj som sörjer och saknar.

Och hans son, som ska gifta sig i sommar och hans pappa kommer inte vara med på hans bröllop...fy vad tragiskt!

Vila i Frid Viorel

Kulturskillnader

När man kommer till ett annat land och till en annan kultur, blir man varse om olikheterna vare sig man vill eller inte.

I Sverige har var och en har sin privata sfär i form av ganska ett armlängs avstånd. Ett avstånd som alltid respekteras omedvetet när man står och pratar med någon.
Här å andra sidan är läget annorlunda...vadå avstånd?
Jag var alldeles förskräckt i början för så fort jag pratade med någon, kändes det som att jag hade dem ända upp i ansiktet. Jag backade, de följde efter. Det var ganska traumatiskt att helt plötsligt stå klistrad mot en vägg och inte kunde backa längre, haha.
Efter ett tag fick jag stå och tänka på att inte backa "stå nu kvar Maria, det händer ingenting. Detta är fullkomligt normalt" försökte jag intala mig själv allteftersom paniken steg. Efetr ett tag hade jag helt plötsligt slutat backa utan att jag ens tänkte på det (men det kommer fortfarande över mig i vissa situationer).

I Sverige tar man bara på väldigt nära personer som man känner väl (man sitter ju helst för sig själv på bussen, i föreläsningssalen osv), inte på kreti och pleti. HÄR däremot...är det kroppskontakt för jämnan.
I början när jag var ovan, ryckte jag till som en skrämd liten kanin. Det gick över det med och jag kom på mig själv med att ha blivit närgången. Nu tar jag på folk utan att jag ens tänker på det. Det slog mig inte förrän jag kom hem i somras och råkade lägga en hand på någons axel och denna någon ryckte till som en skrämd kanin. Det kändes verkligen märkligt, för det var en omedveten gest.

Märkligt att man kan påverkas i så hög grad av omgivningen...

PS. Tar jag på er, så menar jag bara väl och tänker förmodligen inte ens på det. Skulle jag däremot stå så pass nära när vi pratar så att du känner om jag ätit vitlök eller råkar spotta dig på näsan...säg då till mig för f*n!!!

Blodspillan

Inka har skadat sig idag.
Hon bröt klon när vi var ute, men inte helt itu utan den hängde liksom kvar och det blödde vill jag lova! Hon gav inte ifrån sig ett ljud när det hände och först såg jag att det blödde från någonstans och efter mycket om och men såg jag att det var från tassen. Så nu har hon fått halva klon bortklippt.
Igår när jag rensade hennes öron och ryckte håret i dem, tjöt hon rakt ut. Försökte se hur det såg ut i örat, men det är stört omöjligt när man inte äger något otoskop... Därför tyckte jag att det var lika bra att bege sig iväg till vet. för att få hjälp. Det visade sig att hon har fått öroninflammation igen, vilket jag misstänkte. Jag skulle våga påstå att det är kronisk otit, för vi tycks bara bli av med den i korta perioder. Förstår nu att hon tjöt rakt ut igår när jag försökte rensa hennes öron...stackar´n. Nu har hon fått örondroppar, så nu ska det medicineras i sju dagar.

Min Lilla Tulpan

Idag är det internationella kvinnodagen. Det hade jag glömt bort. Men när jag var ute idag, såg jag en man med en blombukett och tänkte att han var på väg till något kalas. Sen såg jag en till och ännu en och sen när jag fick syn på den fjärde så slog det mig att detta inte kunde vara en slump. Då mindes jag vad det var för dag.
Här får alla kvinnor blommor idag, och då menar jag alla!!

(T.o.m Ioan som efter ett par bärs slår sin fru gul och blå alla vanliga dagar, kommer hem med blommor till henne idag...ironiskt kan tyckas...)

Denna dagen instiftades för att uppmärksamma kvinnors ojämställdhet, så jag undrar vad man egentligen firar...ojämställdheten?
Satt och beklagade mig under söndagsmiddagen att jag är den enda kvinnan som inga blommor får. För en stund sen kom min granne från bredvid in med en liten tulipan och då blev jag minsann glad och struntade blankt i ojämställdheten HA!!
Kontentan i det hela? Eftersom jag emottager gåva på denna dag, kan jag inte kalla mig feminist.

Söndagsmiddag i vanlig ordning...

Inka och jag har varit iväg på söndagsmiddag som vanligt.
Har haft en stående inbjudan till dukat bord varje söndag sen den dagen jag kom till Rumänien. Det kommer jag att sakna när jag är klar här för det är en jättetrevlig tradition att en gång i veckan träffas, umgås, äta i lugn och ro och prata om allt som har hänt i veckan.
Nu är jag så mätt att jag håller på att storkna!!!

Melodifestivalen 1987 - Melodi nr 12 - Fyra bugg och en coca-cola

Amen, vad trevligt!!! Hon är så käck den där Lotta...
Kan du skicka dillchipsen älskling?

Har du sett spektaklet, förlåt melodifestivalen??

Jag kan inte förstå att melodifestivalen blivit en sån stor grej??!
Den har blivit som en jädra adventskalender (öppna en lucka varje lördag fram tills den stooora dagen) med utröstningar och skvaller och disskusioner kring hela spektaklet. För ett spektakel är vad det är.
Jag har inte bänkat mig framför melodifestivalen sen "Fyra bugg och en coca-cola" och det var 1987!
Sedan dess har det hela urartat skulle väl jag säga...eller är det bara det faktum att man blivit äldre och inte vet att uppskatta riktigt fin underhållning...?

Nu ska jag inte undanhålla att jag en gång sedan jag kom hit plötsligt fick för mig att tillsammans med Linda sätta mig och titta på eländet. Det kändes ju så svenskt och man saknade Sverige, så av sentimentala skäl satte vi oss tillrätta med den obligatoriska chipsskålen på bordet och varsin drink i handen medans tv:n gick i bakgrunden. Det enda jag minns av hela skiten var Charlotte Perellis bling bling klänning som bländade mina stackars ögon, jag minns inte ens vilket land som vann. Så...så bra var det!! Och i den stunden bestämde jag mig för att bojkotta detta program för all framtid!!!

Men jag har förstått att hemma så bänkar sig gemene man i soffan med ett gäng vänner, chips, godis och ett gäng groggar för att sedan sitta där i x antal timmar och glo. Men jag undrar om man verkligen tittar på det eller man bara har det på för sakens skull?? Kanske blir det så när man har barn...? Jag menar, då kan man ju maskera och säga att det är barnen som vill se det... jag säger bara:
Sverige, byt ut spektaklet mot ett sällskapsspel den 14:e och umgås istället!

Schlager för mig är en varningsklocka...en varningsklocka som tjuter i öronen: Maaaaria, nu är klockan sent och du har druckit ett par glas för mycket. Dags att pallra dig hem, inte stå här och skaka rumpan till "oa hela natten"!!!
Men jag måste medge att det var ett bra tag sen sist den var tvungen att väcka mig ur min schlagerdans hahaha.

GODMORGON

Söndagsmorgon...
Istället för att ligga och dra sig halva dagen så är man uppe i ottan.
Det obligatoriska kaffet är min bästa vän om morgonen. Så nu sitter vi här, min kopp och jag framför datorn och läser nyheterna på aftonbladet. Det är god morgon!

Hemkörd mat och film

Hela dagen har jag pluggat och druckit kaffe medans regnet öst ner utanför fönstret.
Lyckades ta mig ut i parken med Inka för att träffa Linda och Hiro precis när det var ett litet upphåll.
Det är svårt att fokusera när man har en uttråkad hund som rotar fram alla leksaker och nallar hon äger leksaker och kommer fram och lägger de i ens knä. När det inte tycks fungera så vaggar hon runt i rummet som en äggsjuk höna.
Kände mig själv smått förvirrad och rörde mig fram och tillbaka mellan köket, soffan och böckerna. Men det blev en del läst och några mind maps gjorda trots allt.
Men nu har hon fått springa av sig, jösses som hon sprang!! Hiro var inte sen att hänga på.:)

När vi kom hem från parken var Inka äntligen trött och jag var åter fokuserad och satte mig vid skrivbordet och läste lite till.
Nu regnar det något infernaliskt ute, har ringt och beställt hem mat och ska se en film tänkte jag.
Här kör de flesta hem mat och det kostar inget extra, så man behöver inte gå utanför dörren när det är oväder...skönt!
Sen kanske jag är flitig och läser ännu lite till...vi får väl se...

REGN

Slår upp ögonen, hör regnet smattra mot fönstret.
Masar mig upp, sätter på kaffe.
Tvättar bort sömnen från mitt ansikte,
slår mig ner med min kopp.
Dricker ur,
tar på mig jackan och skorna.
Sätter regnkappa på hunden,
själv går jag utan...
Vill känna regnet i mitt hår.
Vi går ut,
promenerar utan mål.
Regnet väcker mina tankar,
får de att snurra i mitt huvud.

Vill Måla...

Idag vill jag verkligen måla! Skulle vilja måla hela kvällen och halva natten.
Men jag har inga penslar, inga färger, inga dukar, ingenting...allt finns i Sverige.
Det är en av de stora nackdelarna med att ha två hem och lite grejer här och lite grejer där...
Känner mig kreativ idag och det var lägesen jag kände så.
Antar att jag får hitta på någor annat...
Förslag?