Gick och lade mig vid tolv igår. Låg och vred mig i säkert en timme. Tio över tre på morgonen ringde de från bussen och talade om att de var framme om en timme. Ställde om klockan, men kunde inte riktigt somna. Steg upp ur sängen fem över fyra. Slängde på mig ett par mjukisbyxor och iväg. Hann köra 400 meter och när jag skulle köra ut genom bastionen, så var det poliskontroll. De vinkade in mig till sidan. Jag hade tänkt strunta i att ta med körkortet den lilla biten, men som tur var ändrade jag mig i sista stund. Känns som att jag för tillfället är förfölj av polisen. Tre gånger på mindre än ett dygn. Det är ju ungefär lika många gånger som jag haft med dem att göra i hela mitt liv... Det måste vara ett tecken. Kanske att jag ska hålla mig i skinnet eller något...?
Iallafall så bad han mig visa körkort och registreringsbevis. Det gjorde jag. Han frågade om jag druckit alkohol och jag svarade nej. Då lutade han sig in mot mig och bad mig blåsa på honom. Alltså du...jag har inte borstat tänderna svarade jag. Jaja, sånt är livet svarade han. Så jag blåste honom rakt i ansiktet med den bästa av morgonandedräkter hahaha. Han överlevde och han svimmade inte ens, så det var ju tur... jag själv var inte särskilt bekväm i situationen men tänkte att han får ju skylla sig själv om han ber mig... :)
Sen sade han att de oftast tar kvinnor som är fulla bakom ratten. Männen sitter bredvid och säger åt kvinnan att köra, för då blir de inte stoppade. De är sluga männen, konstaterade han.
(vilka män alltså...bättre för dem om kvinnan blir av med körkortet och håller sig hemma istället)
Jaha, men jag har ingen man här bredvid mig fösökte jag skoja till det. Han skrattade inte. Att skämta lite med poliserna har jag lagt på hyllan efter flertalet fruktlösa försök att få dem att dra på mungiporna. Undrar om svenska poliser är lika humorbefriade som de rumänska??
Nu och då
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar