Timisoara om natten

När jag körde hem vid halv fem på morgonen idag så slog det mig...
Timisoara är väldigt sorgligt om natten.

På dagen är gatorna fulla utav liv.
Buller.
Människor.
Trafikkaos.
Ljudintryck och synintryck från alla håll.
Bilar som tutar.
Människor som ropar.
Spårvagnar mullrar förbi.
Ambulanssirener tjuter.
Skriet utav bromsar.
Ja, sorlet är öronbedövande.
Luften är tung, kvav.
Ljuset är starkt.

Men på natten visar staden en annan sida.
Allting är tyst.
Gatorna ligger öde.
Luften är sval, frisk.
Gatubelysningarnas mjuka gulaktiga sken kastar långa skuggor.
Borta är människor, bilar och kaos.
På natten stryker alla hemlösa hundar runt.
De går promenerar på trottoarerna.
Korsar övergångsställena.
Rotar i soptunnorna.