Klockan ett igår natt när vi skulle gå till säng, blåste det upp till storm. Regnet piskade mot rutorna och ytterdörren. Saker flög omkring ute i loftgången, gamla petflaskor, dörrmattor och småkrukor. Hundarna skällde i kör vid dörren när de hörde hur det dunsade där utanför. Himlen var alldeles svart. Med jämna mellanrum lystes hela lägenheten upp utav enorma blixtar utanför fönstrena. Det mullrade, så att hela byggnaden skakade. Åskan var alldeles ovanför oss.
Först visste jag inte vad det var för oljud utanför...trodde någon sparkade på dörren. Jag öppnade den och såg hur trädkronorna kämpade mot stormen för att inte knäckas. Man kunde riktigt se hur luftströmmarna virvlade runt i cirklar på gården och ljudet av vindens vinande tycktes öronbedövande. Min första impuls var att gå ut och se efter om där fanns något ute i gången som behövde bäras in. Men det blåste så kraftigt att jag inte ville ta risken att få en tegelpanna eller något annat i huvudet. Jag behöver huvudet intakt såhär i tentaperioder. Jag fick ta i ordentligt för att kunna stänga dörren. Det var jag mot vindarna. Men slutligen lyckades jag slå igen den med en smäll. Gick runt i lägenheten och stängde alla fönster. Sen kröp jag ner i sängen och somnade till mullret.
Imorse var det mycket svalare ute. Inte alls lika kvavt. Knäckta grenar låg överallt på gatorna. Men annars såg jag ingen skadegörelse.
Folk som är rädda för åskan hemma borde verkligen komma hit och bearbeta sin fobi, för maken till åskväder får man leta efter! Det händer ofta här och det är inga små mesknallar. Nej, det dånar så att huvudet vibrerar. Jag fruktar inte åskan. Hemma i Sverige, brukade jag sitta i fönsterkarmen med fönstret öppet på somrarna när det var oväder. Jag tycker att det är fascinerande! Minns när jag var yngre och befann mig ute då ovädret började. Jag gick i sakta mak hemåt medans folk sprang kors och tvärs över gågatan som flyende råttor. Morsan ringde ungefär tio gånger i minuter för att kolla att allt var okej och för att se till att jag skyndade mig hemåt. Men jag...jag bara gick och njöt av regnet och den rosa-lila himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar