Det är en tysk kille, som går i en kompis klass och vi känner rätt många gemensamma vänner. Han skickade en vänförfrågan någon gång i början av mitt facebookande. Jag accepterade och tänkte att det måste man väl eftersom annars blir det konstigt när man ses och man i princip nobbat vänskap med någon. Det var länge sedan jag såg honom sist och häromdagen när jag stod och väntade på hissen, så kom han in i trappuppgången och ställde sig en halv meter från mig. Han hälsade inte...oh nej nej. Han hade visserligen hörlurar i öronen, men vad är det för j-a ursäkt?? Jag tyckte att hälsa gör man väl, vare sig man är vänner eller ej. Så jag hälsade och han hälsade givetvis tillbaka (han hade ju inget val haha). Nu hade det ju varit lämpligt om han hälsat typ "Amen hej" och sett lite överraskad ut. Men han sade bara "Hej" och såg ut som att situationen var helt normal. Jag började småflina för jag kunde inte hålla tillbaka skrattet som bubblade inom mig då jag befann mig i denna absurda situation! Sen var jag tvungen att åka fyra våningar upp i en liten hiss med honom och ingen utav oss yppade ett ord. Jag, för att jag var lite irriterad över bristen på artighet om inget annat. Och han, för att han helt enkelt måste vara lite knäpp.
Snälla, lägg inte till mig som vän på facebook om du inte känner mig eller ens har vett att hälsa när du ser mig!!! Just nu har jag fem stycken vänförfrågningar som jag varken accepterat eller tackat tackat nej till. Jag tror att jag helt enkelt väntar på att de ska försvinna utav sig själv, för det blir lättast så...

Jag kommer definitivt skriva mer om facebook, för jag har fler konstiga berättelser och funderingar kring detta fenomen.
Men jag är väldigt nyfiken...
Vad tycker ni om facebook?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar